För att få läsarna att kunna sätta sig in i nollans vardag har vi valt att följa en utvald nolla hela första dagen på universitet, från det att han förväntansfullt slår upp sina oskuldsfulla nolleögon tills han med brustna illusioner gråtande ringer hem till mamma och beklagar sig.
Jonas vaknar upp med gråten i halsen. Många mil från mammas trygga famn känns världen stor och kall. Umeå är så stort och Jonas är så liten. Vad ska hända med honom den första dagen på universitetet. Kommer de andra kidsen att reta honom, eller ska han bli accepterad?
Efter en spännande och givande första skoldag begav han sig så mot MIT-husets trapp för att huvudstupa kastas in i nollningens underbara värld. Jonas hamnade i det röda laget vilket snart skulle visa sig vara ett riktigt vinnarlag. Efter en inledande seger i det berömda grodloppet kom ännu en triumf genom en otrolig insats i kampsångstävlingen.
Om Jonas varit lite försiktig och tillbakadragen i de inledande tävlingsmomenten, så tog han igen detta med råge i äppelmjölsstafetten. Han rullade, plaskade, mjölade och hjälpte laget till ännu en fin placering. Hade han fått höra talas om det fina priset som väntade det vinnande laget, eller kan han ha begåvats med denna vinnarinstinkt från födseln? Vår skjutjärnsreporter Magnus kände sig manad att ställa ett par väl valda frågor:
-Det där gick ju bra, Jonas. Hur känns det nu efter denna starka prestation?
-Det känns verkligen skitbra, nu har vi segervittring! Vi har tagit hem tre tävlingar av fem och det finns inget som tyder på att det skulle bli annorlunda framöver.
-Vad anser du om årets nolledryck?
-Helt okej, faktiskt. Den rökiga tonen uppvägs på ett behagligt sätt av den mjuka sötman i juicen. Jag anser mig även kunna skönja ett viss inslag av destillerad potatis.
-Kan vi få ett utlåtande angående vinet?
-Det kommer jag inte ihåg. Kanske har jag redan fått lite mycket?
Lekarna fortsatte senare under kvällen på gräsplanen på andra sidan bäcken. Innan vi begav oss iväg för att skaffa oss fina platser på Rött hann vi med en intervju med T4:an Jessica.
-Jag tycker att årets dryck är ovanligt god. Kanske för god. Det ska ju trots allt svida lite att vara nolla. Kanske kunde man servera denna dryck till äldreterminarna nästa år och återgå till nollevin för nollorna.
-Hur upplever du nollornas engagemang och insatser?
-Årets nollor är mycket engagerade, det är verkligen trevligt att se de små liven i aktion. Mycket folk och starka insatser överlag.
Efter att ha smält dessa förståndiga ord från Jessica drog vi så vidare mot Rött. Väl inne var stämningen hög. Jonas kom instapplande och glad i hågen ställde han sig i baren för att dricka kvällens första öl. Till allas besvikelse hade Rött valt att inte tillhandahålla sin berömda korvbricka denna kväll. Något som väckte svallande känslor hos de trogna systemvetarna.
Mot slutet av kvällen fick sig News ännu ett samtal med den vid det här laget något slitna nollan.
-Vad anser du om det mottagande du har fått under dagen?
-Jag känner mig varmt välkommen. Både av institutionen och övriga systemvetare. Våra lärare Erik Stolterman och Micke Wiberg verkar bra och kunniga.
-Vad anser du om Mac?
-Ursäkta, Mac? Är det en hamburgare, eller?
Vi hade här tänkt ha ett långt och givande samtal om en nollas förväntningar, men tyvärr visade det sig att det inte bara var en av våra reportrar som gillade att snacka stridsvagnar. Detta medförde att det enda som är värt att nämnas av det han sa var att hans favoritvapen är AG 90.
När Rött stängde och det var dags för Jonas att gå hem, ryckte News med honom till Kuratorvägen för att bjuda på korv. Vi i News tar ju som bekant alltid vårt ansvar när det gäller att få de små nollorna att känna sig som hemma. En trevlig avslutning på en trevlig kväll.
När Jonas slöt ögonen på kvällen kunde man skönja ett förnöjt leende som sakta spred sig över hans ansikte. Han hade kommit till himmelriket.
//Magnus Trillkott och Tomas Rimbark