Det första som slår en när man lyssnar till Göran Kropp, är hur mycket han skiljer sig från den inre bild som åtminstone jag såg framför mig när jag försökte föreställa mig en bergsklättrare. Istället för en tystlåten, inåtvänd person som helst av allt skulle sitta på toppen av något berg, halvt ihjälfrusen och fullkomligt slutkörd gnagandes på en självdöd fjällämmel, står en ständigt leende och pratande person på scenen och njuter i fulla drag av den uppmärksamhet som en föreläsning ger.
Vi får höra hela hans historia som äventyrare, från det att hans pappa lät honom följa med i ryggsäcken som liten grabb någonstans i Italien, till han slutligen nådde toppen på Mount Everest. Under tiden hinner han berätta historier från världens alla hörn. Om fransmannen som fått i uppdrag att placera sin sons navelsträng på toppen av Mount Everest, om Japanen som skulle åka störtlopp nerför samma berg, men hamnade med huvudet före i en snödriva i dryga 200 km/h och mycket mer.
Efter en och en halv timme tar föredraget slut. En svettig och något slutkörd Göran Kropp tar emot applåderna och passar på att sälja några exemplar av sin bok till åhörarna innan det är dags att möta den samlade pressen. Umsys News, Tsurr och Ekbladet.
Den första frågan Göran får är varför han utsätter sig för alla faror och äventyr. Han svarar att genom äventyrandet får man möta andra människor, lära sig andra religioner och mycket mer. Kropp menar att man lever bara en gång, och då gäller det att ta vara på det livet. Eftersom man inte kan vara fysiskt aktiv hur länge som helst gäller det att hinna med mycket medan man fortfarande har den fysiska styrka som krävs. Det finns hur mycket som helst att göra och uppleva, bara man har viljan. "Vissa värdesätter pengar och materiella saker, jag värdesätter upplevelser." säger han.
Göran ser på sig själv som en elitidrottsman. Han förbereder sig in i minsta detalj och är mycket noggrann med att allt ska gå som han har bestämt redan från början. Att han verkligen har ett genuint intresse är svårt att ta miste på. Han pratar med förakt i rösten om amerikaner som åker till Everest med mängder av bärare och tekniska hjälpmedel och lämnar drivor av skräp efter sig på berget. Att klättra upp för Mount Everest utan hjälp av bärare, och utan syrgas, var en slags protest mot den typen av klättring. Han ville klättra helt utan hjälp av andra. Det var därför han cyklade hela vägen från Sverige till Mount Everest, med packning och allt. Bar upp all packning själv, och kom ner igen utan att ha gjort sig av med någonting uppe på berget, för att sedan cykla hem igen. Det enda som försvunnit ur ryggsäcken var maten han ätit upp.
För att göra någonting åt problemet med nedskräpning som nyss nämndes kommer Göran tillsammans med ett gäng andra klättrare företa en städningsexpedition på Mount Everest. Förutom att det verkligen behövs städas upp så tycker han att det är en lämplig sista resa till Everest. Det blir som ett slags avsked. Han anser att han gjort sitt där. Han har varit så högt upp han kan komma, nu är det som finns kvar i klätterväg mer avancerade berg. Mer tekniska utmaningar.
Ett sätt att göra detta kan vara att bestiga berg, ett annat kan vara att studera. När Göran så småningom börjat få nog av allt äventyrande och vill göra något annat har han tänkt börja studera. Det blir troligen astronomi eller något liknande, men problemet är att ta sig in. Betygen är inte alltför bra, men det ser han inte som något större problem. Man kan ju alltid gå på föreläsningar utan att behöva vara inskriven på kursen, menar han.
"Det är inte högskolepoängen som det viktiga, utan de kunskaper man kan skaffa sig och de erfarenheter det för med sig."
Vad har han då för nya projekt på gång? Det stora projektet som kommer i framtiden är en resa till Sydpolen. I vanlig Kropp-anda kommer det inte att bli något enkelt helikopterbesök, utan tanken är att han ska segla ner till Antarktis, och sedan på skidor bege sig till Sydpolen, för att sedan segla hem igen. En resa som kommer att ta 1,5-2,5 år. Projektet är tänkt att bli av år 2003, och när han får frågan om det är helt säkert att det blir av ser han närmast förolämpad ut. Har han satt upp ett mål, gör han allt han kan för att nå det målet.
Även om sydpolenprojektet är det största projekt Göran har framför sig, är det ändå när han talar om rymden han får en extra glöd i blicken. Han har nämligen köpt en biljett till en av de allra första fritidsresorna upp i rymden. För 103000 dollar får han nöjet att se jorden utifrån, något som han säger att han skulle vara beredd att göra vad som helst för att få. Han jämför det med att köpa hus, och måste han välja mellan hus och rymdresa blir valet enkelt...
Det har funnits människor som har påstått att han med rymdresan vill kunna titulera sig "Förste svensk i rymden", men det menar han är helt fel. Han har ju bara betalat biljetten och följer med på samma sätt som vem som helst som har tillräckligt med pengar kan göra. Istället menar han att uppmärksamheten bör riktas på människor som verkligen uträttar något, som t.ex den svenska astronauten Fugelsang, som han verkligen hoppas hinner före honom ut i rymden.
Vad har han då fått ut av alla dessa projekt och utmaningar?
Göran menar att det viktigaste han lärt sig är saker som att inte ge upp, viljestyrka, flexibilitet och att se möjligheter. Det är egenskaper som är viktiga i de flesta sammanhang, och som han också har haft stor nytta av i rollen som företagsledare för företaget "Kroppäventyr AB" som han driver tillsammans med flickvännen Renate.
Efter en knapp timmas pratstund är det så dags för Kropp att ge sig av igen efter ännu en föreläsningsdag. På vägen ut ställer han vant upp på ett par foton, innan han hoppar in i taxin och åker iväg mot flygplatsen.
//Tomas Rimbark
Du kan följa Görans Kropps städningsexpedition just nu på www.cleaningeverest.com.