Maktens arrogans vid universitetet
Verksamheten vid universitetet underställs i allt för hög grad
politisk korrekthet. Tron är att universiteten genom planer och
policies kan parera vilken politisk korrekthet som helst och därigenom
upprätthålla om inte en bra så åtminstone en uthärdlig arbetsmiljö.
Så är det inte.
Det menar Kristo Ivanov.
Den 28 mars rapporterade VK från det arbetsmiljömöte som dagen
innan hade hållits vid Umeå universitet. Rektor hade kallat alla
lärare och forskare till en redovisning och diskussion av vad
som görs för att beakta arbetsmiljöinspektionens anmärkningar
liksom resultat från Statistiska Centralbyråns pilotenkät.
En fråga är varför så få berörda deltog i mötet som symptomatiskt
nog förlades mitt i lunchtiden, en tendens som, på tal om arbetsmiljö,
tycks öka med tiden dock alltid med den goda avsikten att flera
skall vara ”lediga” för att kunna delta.
Jag personligen har genom åren lärt känna den nye rektorn och
hyser förtroende för honom och följaktligen för ledningens goda
avsikter. Den som är yngre eller ”i karriären” kan dock uppleva
att i stället för att informeras och diskutera för att bli missförstådd
eller i värsta fall svartlistad så är det mera opportunt att hålla
sig borta och sköta sin tunga undervisningsbörda eller jaga anslag
och skriva på vetenskapliga artiklar som bygger upp den formella
meriteringen. Det är också möjligt att mångas uteblivande från
mötet betingades av misstanken att det var ”psykologiskt” motiverat
för att bara lugna ned personalen samtidigt som ”vägen till helvetet
är stenlagd med goda avsikter”.
Och så har vi det där återkommande mantrat om ”utbildning och
information”, parat med ”omorganisering”, ”policy”, ”planering
och statistik”, och ”planer och avrapporteringar” i stället för
arbetsro för undervisning och forskning (som alltid föregåtts
av planering). Utöver de verksamhetsplaner som tidigare var tillfyllest
har tillkommit just arbetsmiljö, jämställdhet, internationalisering,
kvalitet, pedagogik, och snart kanske multietnicitet med mera.
Vem kan vara mot planer och avrapporteringar med goda avsikter
som till och med säljs till chefer och anställda under förespegling
att de står för decentralisering och demokratisk självstyrning?
Ett problem är att alltfler policies med respektive planer och
avrapporteringar (PA) är tomma välmenande ”att-satser”, som liksom
alltfler reformer inte beaktar orsaks- och beroendeförhållanden,
resurser och den sociala verkligheten utan endast de alltid goda
avsikterna bakom ”att-målen”.
Men det största problemet är det underförstådda underdåniga
accepterandet i dessa PA av den ”verklighet” som hela universitetet
skall anpassas till och som inte är mera verklighet än att den
byggts och byggs upp av en politik där PA underställs politisk
korrekthet (PK). Man tror att universiteten kan genom PA parera
vilken PK som helst och därigenom upprätthålla om inte en bra
så åtminstone en uthärdlig arbetsmiljö.
Därigenom bortser man även från att en orsak till så kallad
utbrändhet och långtidssjukskrivningar, är den känsla som tycks
breda ut sig om att arbetet förlorar allt större del av sitt innehåll,
en känsla av meningslöshet inför ”ett jagande efter vind” parat
med upplevandet av en nedsättande behandling av personalen. ”Jag
trodde att jag var på ett universitet men det har blivit en dålig
kopia av det som industrin var för tjugo år sedan.” Eller ”Jag
trodde att jag bedrev sämre betalt ideellt andligt intellektuellt
arbete men blev tillsagd att den lägre lönen avspeglade mitt mindre
värde enligt magisterchefens lönerelaterade skolmässiga betyg”.
Och de forskningsresultat som tyder på de vulgära ”incitamentens”
eller de naivt lönerelaterade betygens problematiska om inte negativa
roll i arbetslivet, till exempel i Harvard Business Review, september-december
1993, förblir olästa eller obeaktade i PK-mässig policy och motsvarande
PA.
Jag känner till fall där internationellt välrenommerade kolleger
mobbas av sin institutionsledning utan att fakulteten vill eller
kan ingripa. Interna sökande till vissa tjänster förvägras till
exempel inte bara en redovisning av motiveringar till avslag och
till att skrivelser bara ”läggs till handlingarna” utan även samtal
med och muntliga förklaringar från ansvariga organ.
Sveriges TV intervjuar en av universitetets sjukskrivna lärare
som talar om arbetsklimatets förändring, rädda människor, opportunism,
och behovet av att bevara sin mänskliga integritet. Professorer
och docenter är rädda för att besvara deras fakultetenkät om arbetsmiljön
eftersom deras identitet kan härledas ur deras institutionstillhörighet.
Sökande som misstänkter ha blivit köns- och åldersdiskriminerade
i tillsättningsärenden får höra att nog kan det vara så men att
eventuella skrivelser riskerar leda till repressalier.
Samtidigt som diverse policydokument besjunger vikten av att
chefer håller planeringssamtal med sina medarbetare så håller
inte ens dekanerna sådana samtal med sina egna närmaste professorer
och medarbetare. Lönekriterier bortser från stora delar av de
nödvändiga men inte begärda gjorda insatserna. Brev riktade till
överordnade organ eller chefer förblir obesvarade i månader eller
år utan att ens deras mottagande bekräftas.
Det är klart att sådant upplevs som en maktens arrogans som
inte passar universitetets idé.
I Universitetsläraren nr 4/2001 (http://www.sulf.se) skrev Christoph
Bargholtz om universitetsträdet:
”Jag kom att tänka på universitetet som ett stort träd. Där
uppe i de yttersta grenspetsarna, det gröna friska bladverket.
Där sker kunskapssyntesen. Där är lärare och studenter, burna
av institutioner och fakultetsorganisation, ömsom i sol, ömsom
i regn, nästan alltid i blåsväder. Det är universitetsstyrelsen
längst ner som är basen för verksamheten, som ser till att bibehålla
balansen och räddar oss från att blåsa omkull i stormbyarna efter
budgeten. Men det är inte här nere tillväxten sker även om stammen
tenderar att bli grövre med åren. Ny kunskap syntetiseras av lärare
och studenter, i förening.”
På tal om upp- och nedvända träd, jämför gärna med redovisningen
av universitetets organisation, länkad till universitetets egen
hemsida, http://www.umu.se/umu/om_umu/organisation/index.html!
Kristo Ivanov
professor och fd prefekt (motsv) i 12 år
Umeå
|