UMEÅ UNIVERSITET utskrift01-09-18

Institutionen för Informatik

Kristo Ivanov — tel +46 90 7866030 / Fax -6550 den 24 mars 1998 (rev layout 010918)

Hej doktorand! Efter utkastet den 5 december 1993, diskussionen i handledningsseminariet onsdagen den 8 december och kommentarer till tidigare upplagor så kommer den senaste upplagan av

1. Sammanfattningsvis — det viktigaste: Var själv DRIVANDE och vänta inte på uppdrag eller projekt "uppifrån" eller "utifrån". Det är oerhört viktigt att du SKRIVER ned vad du tänkt (jfr boken Thinking on paper av V.A. Howard & J.H. Barton, 1986), diskuterat med din handledare, tyckt eller t.o.m. bara undrat. Tvinga dig själv att skriva och dela med dig till andra genom att LOVA och anmäla dina bidrag till seminarier och konferenser, inte minst de årliga skandinaviska IRIS-seminarierna. Utnyttja också institutionens WP-skriftserie för arbetsrapporter (kontakta redaktören). I princip bör ingen inom institutionen författad skrift delas ut till utomstående grupper, inte heller till studenter, innan den delats ut internt till arbetskamraterna — helst i form av en arbetsrapport i WP-serien. FÖRESLÅ själv vad du tänker göra inom viss tid och till nästa träff med din handledare, och RAPPORTERA regelbundet hur långt du kommit i förhållande till dina mål och avgivna löften/åtaganden, vilka svårigheter du haft och i vilka avseenden du avvikit från bilden som "mönsterdoktorand". Om du inte anser dig kunna avrapportera arbetets framskridande motsv. 1 poäng/vecka eller 4 poäng /månad så föreslå själv din produkt eller ditt åtagande med X poäng/Y veckor — utan att det skall siktas så långt som t.ex. "lic. avhandling om 1 år" — och rapportera sedan vad du gör på vägen. (Om du har doktorandtjänst eller kompetensmedel bör en aktivitetsrapportering ske vid varje månadsskifte.) Se också till att allt du slutför löpande blir inskrivet i din TENTAMENSBOK (jfr våra Riktlinjer för tillgodoräknande av poäng i forskarutbildningen).

Särskilt i de fall du nyttjar studiestöd inklusive doktorandtjänst bör du slå "larm" efter någon veckas förlamning eller "skrivkramp". Ta själv initiativet till återkommande regelbundna MÖTEN MED HANDLEDAREN (minst två gånger per termin). Vänta inte tills han ber om en träff. I god tid före varje träff förse handledaren med förberedande material och bered ditt förslag till kommande åtaganden. Tag initiativ till egna SEMINARIER. Iaktta din handledares beteende som en lärling förmodas iaktta sin mästare. Betänk dock att detta måste ske på ett kritiskt sätt i medvetenhet om gränser och skillnader i förutsättningarna och med reflektion över skillnader mellan vetenskap och traditionell teknik-hantverk som lärling-mästarmodellen är tagen ifrån.

2. Tag själv del av det litteratur- och INFORMATIONSMATERIAL om forskarutbildning och om forskande samt skrivande som finns insamlat i tidskriftssamlare och på bokhyllan (i mitt rum) och på anslagstavlan. Bevista regelbundet relevanta SEMINARIER och DISPUTATIONER som utannonseras i universitetets veckoprogram (på anslagstavlan). Betrakta din närvaro som obligatorisk vid institutionens egna seminarier, och än mera då det gäller GÄST-seminarier eller arrangemang i institutionens regi, och än mera under den tiden du får särskilda medel för doktorandstudier på heltid. Begrunda att för att komma i fråga vid tilldelning av studiestöd måste du i regel ha författat ett förslag till AVHANDLINGSPLAN. Klaga inte på att du inte "får ut" tillräckligt av ett seminarium eller av en förment dålig lärare utan fråga dig själv vad du kan göra för att "ta in från" och själv "ge ut till" så mycket som möjligt, till seminariet eller till läraren. Det kommer att bli ett av dina bidrag till att främja institutionens forskningsmiljö. Be själv om — boka tid för — att få hålla EGNA SEMINARIER där du i god tid före träffen delar ut det du skrivit för att diskutera dina tvivel och svårigheter. Begrunda att ingen bör ansöka om större anslag — allra minst sådana som berör andra på institutionen— innan projektidén diskuteras, eller bör få disputera innan varje kapitel i avhandlingens manus behandlats på institutionens forskningsseminarier. Be också om träffar med och egna seminarier hos utomstående (av dig själv utsedda "extra handledare").

Var tacksam för all kritik du får i stället för att klaga på att du inte får bra kritik, lika med positiv uppmuntran. Varje kritik som riktas mot dig tyder om inte annat åtminstone på engagemang i det att vederbörande offrat tid för din skull. Kritikern måste nämligen tycka att du är så viktig eller ditt arbete är så pass viktigt att du förtjänar hans tidsinsats och uppmärksamhet, kanske t.o.m. i större omfattning än den du själv ägnat honom.

3. Inför varje träff med handledaren lämna in i god tid något nytt SKRIVET. Informera handledaren om annan kritik du fått inkl. vid ev. presentation i konferenser. Kommentera också handledarens tidigare kommentarer — särskilt ev. skriftliga kommentarer till dina skrifter — särskilt i den mån du känner att du vill "avvisa" dem.

Betänk att handledaren — vid upprepad läsning av olika versioner av dina skrifter — undrar i vilken mån du avsett inarbeta hans tidigare kommentarer då han riskerar utföra dubbelarbete genom att upprepa dem. Din respons utgör också en utbildning för honom i konsten att handleda genom att han kan bättra sig genom att försöka förstå dina reaktioner. Avsaknaden av din respons kan också tolkas som försök att "tysta ihjäl" kritik, d.v.s. att du inte bemödar dig bemöta den och att du vill ersätta intellektuella argument med politik — åsiktskoalitioner eller med ogillande av handledaren. Nedteckna löpande under vardagen alla infall, tips och råd som du får. Sammanfatta resultatet av dina samtal och dela texten med din handledare. Redovisa vidare det du bedömer som orsaker till upplevda problem och vad du själv föreslår för ÅTGÄRDER. Formulera dina frågor i detta avseende helst på så sätt att de kan besvaras i termer av ja/nej till olika alternativ. Lämna inte över till handledaren bördan att utveckla alternativen så att du bekvämt bara skall behöva säga ja eller nej till hans råd beroende på om de känns rätt för dig. Handledaren har ansvaret att hjälpa dig men inte att utreda och forska åt dig, eller att stå som garant för att du blir klar — och därmed främjar av dina resultat beroende kolleger — trots att du gjort som du ville.

Åter igen: var tacksam för all KRITIK du får i stället för att klaga på att du inte får bra kritik som du likställer med positiv uppmuntran. Du kan också uppleva att du får alltför många tips som komplicerar och riskerar föra dig vilse i stället för att skapa trygghet och skenbar förenkling (cf. "minimal a priori" i The Design of Inquiring Systems). Betänk då att trots allt är det yttersta syftet inte att skriva en godkänd snäv avhandling utan att bli en forskare medan avhandlingen är ett medel och "operationaliserat bevis". Handledarens ansvar är inte i första hand att skydda dig genom att hålla dig på en upptrampad utvecklingsstig utan att dela riskerna i forskningsdjungeln och främja mod — som inte är samma sak som billig optimism — så att du skall hitta din legitima väg. Avgränsning och enkelhet kommer ofta i slutet och inte i början på forskningen.

4. Vänta inte på att handledaren eller andra skall inkomma och "köpa dig" med egna projektförslag för din försörjning. På många universitet accepterar man överhuvudtaget endast studenter med egen arbetslivserfarenhet och egna problem och som skaffar egen finansiering. Tag själv initiativ att söka egna ANSLAG men be om handledarens tips och stöd inkl. institutionell anknytning då i konkurrensen är annars chanserna minimala att få pengar i eget namn. Jfr dock med tidigare påminnelse om att ingen bör ansöka om större anslag — allra minst sådan som berör eller inmutar andras arbete på institutionen— innan projektidén diskuteras mera allmänt, i första hand med berörda handledare och prefekten. Studera skrifter som Alla Dessa Fonder och Stiftelser (av Lennart Frii, Lehmans Förlag, Box 30133, 20061 Malmö) eller Fonder och Stipendier (Akademikerförbundet SSR, Box 12800, 11296 Stockholm, tel 08-6174400). Ring och be om papper för att sedan ringa upp och presentera dig själv och fråga om till vilka och till vad de tidigare beviljat anslag. Fråga hur beslutet går till, vilka som är handläggare och beslutsfattare. Ring upp eller besök dito, och utred deras prioriteringar samt ev. gemensamma kontakter. Ta ev. en titt också på SULF-skriften (7/94) författad av Christoph Bargholtz m.fl. Att handleda blivande forskare, och skriften (10/95) författad av Philip Brenner och Lars Haikola Externfinansierad forskning på högskolans villkor samt SULF:s Forskarutbildningen i Fokus (1993) som dock berör mest handledarens ansvar. Glöm inte FORSKNINGSETISKA överväganden vid planeringen och före publiceringen av din forskning. Information om detta kan du få t.ex. på adressen http://www.hsfr.se/regler.html och tillsvidare på http://www.medfak.umu.se:8080/namnder/forskningsetik/delegationsordning.html. Vid tveksamma fall bör du tillfråga din handledare.

LOVA INTE BORT din tid till andra aktiviteter inkl undervisning och projekt än de som direkt och omedelbart hör till doktorandkurser och till ditt bestämda avhandlingsarbete innan du först inhämtat handledarens medgivande. Betänk risken av att inlåta dig i aktiviteter som avlastar osäkerhetsångesten genom att med "våld" kräva din uppmärksamhet och dina krafter innan du själv och din handledare vet vad du gör och varför. Den risken är minst lika stor som att försjunka i esoteriska oändliga litteraturstudier men "gräset är grönare i den exoteriska grannens trädgård". Därför kan det lätt hända att när — man sitter på ett universitet, särskilt om man aldrig arbetat "ute" som genuin industrianställd — den exoteriska risken blir större än den esoteriska. Man kan lätt invaggas i tron att kunna leka praktiker utan att dela praktikerns risker och yttre tryck. (Jfr. "Don Juan - syndromet" och "konsultverksamhet" utanför familjen!)

5. I alla dina EXTERNA KONTAKTER gå helst via din handledare och prefekt om vederbörande hinner och orkar, eller i varje fall informera dem i förväg så att de får chans att lämna råd och anvisningar. Det gäller också att samordna kontakterna med annan parallell verksamhet som kan röra andras arbete inom institutionen och institutionens framtida externa kontakter som ett flertal kommer att vara beroende av. Betänk särskilt att utomstående oftast uppfattar dig som en representant för hela institutionen även om du uttrycker dig försiktigt och i jag-form. Tala alltså aldrig som "vi" i institutionens namn eller bete dig på så sätt att du "bränner skeppen" för kolleger med annorlunda intressen.

Tänk på möjliga"samordningsvinster": t.ex. om du tar kontakt med utländska universitet så kan studierektor vilja be dig undersöka möjligheterna att främja internationaliseringen av vår utbildning, om du tar kontakt med företag kan en annan handledare be dig undersöka dess intresse för annan doktorands arbete, etc. Sist men inte minst är det din handledare som efter samråd med dig skall avgöra om din externa verksamhet har potentiellt värde för din utbildning och kommande forskning, så att det inte riskerar bli i bästa fall bara lönande privat extraknäck genom exploatering av institutionens och dina kollegers namn.

6. Ge KREDIT TILL HANDLEDAREN och professor när det gäller att följa hans råd om vad du bör göra, inkl. genomgång av grundlitteratur och av "obligatoriska" doktorandkurser typ "vetenskapliga begrepp", "undersökande system" eller forskningsförberedande kurser. Avvisa inte handledarens råd — allra minst utan att klart tala om att du tänker göra det — med hänvisning till att du inte ännu "känner" för dem eller till att du tror dig veta bättre. Avvisa inte heller det enes råd genom att hänvisa till den andres. I synnerhet avvisa inte råd genom att ställa handledarna, eller huvudhandledare och bihandledare mot varandra eller genom att "politiskt" exploatera ev. meningsskiljaktigheter. Eller med andra ord: BEMÖT INTE KRITIK du får genom att odialektiskt underställa vetenskapen politiken ("uppdragsgivaren berömmer mig") eller genom att betrakta viss kritik som en negativ "åsikt" som kan uppvägas av en annan positiv åsikt, som om din förträfflighet vore något som ska avgöras genom majoritetsbeslut i en omröstning. Var och en som kritiserar dig gör det från sina egna utgångspunkter men det bör också finnas ett samband mellan ansvar och befogenheter vad beträffar kritikerns förväntan att få sina åsikter beaktade. I synnerhet förutsätter vetenskaplighet att kritiken förs inom det vetenskapliga samfundet utan att den uppvägs eller kvävs av yttre politiskt eller ekonomiskt gillande. Det kostar ingenting att vara okritiskt uppmuntrande om man inte avser eller behöver stå för sanningen eller konsekvenserna av ev. problem, eller t.o.m. har politisk eller annan nytta av dina reslutat.

Betänk att det är ditt ansvar att aktivt söka och förvalta kritik. Efter att ha fått den och begrundat den förväntas du själv söka upp kritikern — åtminstone handledaren men även kritiska deltagare av dina seminarier. Du skall kommentera kritiken med en — helst skriftlig — sammanfattning av vilka du ansåg vara de viktigaste punkterna, vad du anser om dem och vad du tänker göra eller inte göra åt dem. Betänk att efter ett par-tre turer så orkar inte din uttröttad handledare lusläsa din text en gång till och upprepa icke beaktad kritik. Till slut får du kanske i bästa eller sämsta fall ändå gå upp till disputation och det är inte handledarens eller professorns uppgift att se till att betygsnämndens ledamöter godkänner dig och främjar institutionens rykte.

7. GÖR MOT ANDRA så som du vill att andra skall göra mot dig — i synnerhet dina egna arbetskamrater. Jämför med den tidigare referensen om kritiken mot seminarier — eller för den delen även mot böcker och människor — för att man inte "får ut" tillräckligt mycket från dem. Be dina kamrater och vänner om att de läser dina alster och hjälper dig, men föregå gärna med gott exempel och "samla kol på deras huvud" genom att intressera dig för deras arbete, läsa och kommentera vad de skrivit, och — allmänt — genom att försöka hjälpa dem.

Tacka i dina skrifter alla som ägnat sin tid åt dig — så som du själv skulle förvänta dig bli tackad. Gör det, om än i olika grader, även om du inte gillat, eller godtagit, eller anser dig ha blivit hjälpt av deras kritik. Betänk att andra kunde ha meriterat sig genom att själva skriva en egen artikel med en insats som är jämförbar med den de ägnat dig. Betänk också att ett enda litteraturtips du får kan vara ett resultat av tipslämnarens mångåriga sökande och arbete. Redovisa därför erkännande ("acknowledgement") eller erbjud medförfattarskap i fall hjälpens omfattning gör det befogat, på samma sätt som du själv skulle ha uppskattat motsvarande erbjudande riktat till dig.

Var hänsynsfull mot andras tid genom att inte lämna över slarviga svårlästa manuskript som du själv kunde bättrat på med en tidsinsats som är lika stor som den du avkräver av var och en av dina tänkta kritiker. Det kan gå an med tillgivna osjälviska vänner men inte med professionella kontakter och bekanta eller andra själviska individer. Jfr med dialektiken mellan "publishing" och "refereeing" eller "reviewing".

8. Vid varje viktigare händelse inom och utom institutionen reflektera gärna över hur den kan betraktas SOM ETT VETENSKAPLIGT PROBLEM i allmänhet med anknytning till läskursen om vetenskapliga begrepp, inquiring systems eller andra doktorandkurser, och som ett praktikfall för din avhandling i synnerhet. Om dina teorier inte lånas till att stödja sådana betraktelser så är det ätt dåligt delbetyg åt dem.

Vägra betrakta ett problem — och i synnerhet handledningsproblem enligt ovanstående punkter — som "inget annat än" ett administrativt problem eller som ett maktproblem, som ett personligt problem eller dylikt. (Jfr till exempel "apperception" i boken The Design of Inquiring Systems, och fenomen i samband med "flaming" i el-posten, eller projektledning eller datorisering av kursvärderingar, eller besluts- och systemteoretiska-gruppdynamiska problem vid anskaffning av datorutrustning.) Jfr till exempel handledningsförhållandet som antingen ett specialfall av vänskap, särskiklt mellan ojämlika (Aristoteles Etik, 1158 ff, 1238 ff), eller enligt Platons barnmorska-maieutik (Teetetus 150b ff).

9. Inkom gärna med förslag till förbättrad Mönsterdoktoranden. Tag gärna del och sprid kunskap om tillgängliga skrifter som riktar sig till doktoranderna inkl. SULF:s Forskarutbildningen i Fokus (1993) och SACO/SR skriften Heyman, U., & Birath, B. Doktorand 88: En handledning för dig som tänker doktorera (1988).

.

10. Inkom gärna med förslag till förbättrad Mösterhandledaren, gärna med beaktande av risken att döda dialektiken genom att "sudda ut gränserna" (jfr Tage Lindbom i min Belief and Reason, s.25f).

Lycka till! Och välkommen med periodiska redovisningar när du träffar din handledare angående hur du själv anser dig ha imiterat "mönsterdoktoranden"!