Disinformation and Telegram – Implications
From Svenska Dagbladet
What happens when Musk wants to tweet racism?
When French police arrest the owner of Telegram, a new front opens in
the war against social media globally. Because what happens when Elon Musk wants
to fly around in his private jet and tweet racism at the same time?
By Jenny Nordberg
Published 2024-09-07
Trans. by Google-trans.
Pavel Durov has
been called "Russia's Mark Zuckerberg " because he is the
founder and owner of the social media platform Telegram , where 900 million users do everything from sharing food
recipes to satellite images of troop movements in Ukraine and
Russia.
According
to French prosecutors, child pornography and hacking software are also
distributed on Telegram. Drug sales also take place there. When the police
investigation did not get answers from the platform about who is hiding behind
these accounts, the founder and owner of the platform was finally arrested when
he landed in France.
Pavel Durov is now charged
with aiding and abetting part of the criminal activity that, according to
prosecutors, takes place on the platform. According to Durov himself,
Telegram has indeed cooperated with the authorities.
But
Telegram has long been perceived to be a little more
"safe" for users who want to be anonymous and perhaps also
conduct more shady activities. Durov himself
has said that even in the face of threats of terrorism, the right to privacy
and to have private communication weighs more heavily. According to Durov, he has also denied Russian authorities
information about, for example, Ukrainians.
The
Telegram platform was founded in Russia, but after
authorities there wanted too much control, Durov left
the country. He has since managed the business from several other countries,
including the United Arab Emirates and France, where he obtained
citizenship.
The
Internet is divided on whether the arrest of Durov is
a good thing. It also became direct big politics.
Russian
Kremlin-loyal politicians quickly said he had been taken hostage by "the
West" and suggested Moscow could offer to take him back in exchange for
some detained by Russia. France denied that it was about politics and
that Durov was arrested because of his
Russian origins. Or that France, on behalf of the United States, wanted to
access Telegram, which is widely used by
both the Russian military and security services .
Regardless
of how that matter stands, French prosecutors are now opening a completely new
front – against social media globally.
Because
who is actually responsible for everything that floats
around there? The users themselves, or the owners of the platforms?
Until
now, most countries have used national law for individuals
who are within the country's borders when the crime is committed. Provided that they can also be obtained. For example, when a number of Swedish women were convicted of defamation by
men after they described sexual abuse on social media a few years ago. It took
place on American platforms, and Swedish prosecutors showed no interest in
Mark Zuckerberg's possible responsibility in the matter.
That
France now chooses to arrest the leader and owner of a social media company has
no comparison in any other Western democracy – it is something completely new
that has not been tried before.
But
can only platforms run by someone of Russian origin be prosecuted – or
could Elon Musk pilot
his private jet to France and be similarly prosecuted for illegal activity on
X?
An
even more interesting question will be
whether Musk would have a free ride in the UK, where several people
have been prosecuted for their posts on X, which incited the riots earlier this
summer.
Musk is
the owner of the platform where this illegal activity took place. But
Elon Musk also tweeted himself in connection with the riots -
sharing the same type of racist content that was deemed illegal in the UK.
Why
should international platform owners, in theory, be treated differently than
regular users? Are multi-billionaires completely above the law, which only
applies to those who intentionally or accidentally share something on social
media?
As,
for example, the Swedish Minister of Civil Defense Carl-Oskar Bohlin did, when
last year he shared
Russian-funded disinformation aimed at Americans on Platform X. How will the American border police view it - when
Carl-Oskar wants to get off the boat in America in the future?
The
battle over who gets to say what is not just a
conflict between East and West. Europe has long taken a slightly harder line
with more progressive legislation around social media. It stands in stark
contrast to the US when it comes to who is responsible for the content.
In
the US, the companies and their owners are protected from prosecution and have
managed to avoid legislation by insisting that they clean up themselves and
cooperate with authorities when necessary. Which in turn has raised the
question of the platforms then becoming just an extension of a government,
which can spy on people as little as they want.
To
make the future even more uncertain, what you are allowed to say on social media differs
within EU countries. Today, there are no obvious answers to what I am guilty of
– if anything at all – if I sit in New York, Berlin or Paris and, for example,
share Nazi propaganda on a global platform. Or if there is a difference when I
move between countries.
The
French indictment shows more clearly than in a long time how shaky and
unpredictable the system is - because there is no consensus and
well-functioning cooperation regarding what someone can say, share or do on
social media. Or who is responsible for the consequences. So far, both
democracies and dictatorships can continue to interpret it based oen national legislation - or their own opinion.
===========================
Original
Swedish text:
Vad händer när Musk vill tweeta rasism?
När
fransk polis griper ägaren till Telegram öppnas en ny front i kriget mot
sociala medier globalt. För vad händer när Elon Musk
vill flyga runt i sin privatjet och tweeta rasism
samtidigt?
Av Jenny
Nordberg
Publicerat
2024-09-07
Pavel Durov har kallats ”Rysslands Mark Zuckerberg” eftersom han är grundare och ägare av sociala medier-plattformen Telegram, där 900 miljoner användare gör allt från att dela matrecept till satellitbilder på trupprörelser i Ukraina och Ryssland.
Enligt franska
åklagare distribueras även barnporr och hacknings-mjukvara på Telegram. Där
sker också knarkförsäljning. När polisutredningen inte fick svar från plattformen
på vilka som döljer sig bakom dessa konton greps till slut grundaren och ägaren
av plattformen när han landade i Frankrike.
Pavel Durov är nu åtalad för medhjälp till en del av den kriminella verksamhet som
enligt åklagarna sker på plattformen. Enligt Durov
själv har Telegram visst samarbetat med myndigheterna.
Men Telegram
har länge uppfattats vara lite mer ”säkert” för användare som vill vara anonyma
och kanske också bedriva mer ljusskygg verksamhet. Durov
har själv sagt att till och med inför hot om terrorism så väger rätten till
integritet och att få ha privat kommunikation tyngre. Enligt Durov har han också på samma vis nekat ryska myndigheter
information om exempelvis ukrainare.
Plattformen
Telegram grundades i Ryssland, men
efter att myndigheter där ville ha för mycket kontroll lämnade Durov landet. Han har sedan dess skött verksamheten från
flera andra länder, bland annat Förenade Arabemiraten och Frankrike, där han
fått medborgarskap.
Internet är
delat kring huruvida gripandet av Durov är en bra
sak. Det blev dessutom direkt storpolitik.
Ryska
Kreml-trogna politiker sade snabbt att han tagits gisslan av ”väst” och
föreslog att Moskva kunde erbjuda sig att ta tillbaka honom i utbyte mot några
som Ryssland fängslat. Från Frankrike förnekades att det skulle handla om
politik och att Durov greps för sitt ryska ursprung.
Eller att Frankrike på uppdrag av USA ville komma åt Telegram, som används flitigt av
både rysk militär och säkerhetstjänst.
Oavsett hur det
ligger till med den saken öppnar nu franska åklagare en helt ny front – mot
sociala medier globalt.
För vem är
egentligen ansvarig för allt som flyter runt där? Användarna själva, eller
ägarna av plattformarna?
Hittills
har de flesta länder använt nationell lag för
individer som befinner sig inom landets gränser när brottet begås. Förutsatt
att de också går att få tag på. Till exempel när ett antal svenska kvinnor
dömdes för förtal av män efter att de beskrivit sexuella övergrepp på sociala
medier för några år sedan. Det skedde på amerikanska plattformar, och svenska
åklagare visade inget intresse för Mark Zuckerbergs
eventuella ansvar i frågan.
Att Frankrike
nu väljer att gripa ledaren och ägaren för ett sociala medier-företag saknar
jämförelse i någon annan västerländsk demokrati – det är något helt nytt som
inte provats förut.
Men kan enbart
plattformar som drivs av någon med ryskt ursprung åtalas – eller skulle Elon
Musk kunna styra sin privatjet
mot Frankrike och på samma vis åtalas för olaglig verksamhet på X?
En än
mer intressant fråga blir
huruvida Musk skulle ha fri lejd i Storbritannien, där
flera personer åtalats för sina inlägg på X, som uppviglat till kravallerna
tidigare i somras.
Musk är ägare av plattformen
där denna olagliga verksamhet skett. Men Elon Musk tweetade också själv i samband med kravallerna – och delade
samma typ av rasistiskt innehåll som bedömdes vara olagligt i Storbritannien.
Varför skulle
internationella plattformsägare i teorin behandlas annorlunda än vanliga
användare? Står multimiljardärer helt över lagen, som bara gäller för den som
avsiktligt eller av misstag delar något på sociala medier?
Som exempelvis
den svenske ministern för civilt försvar Carl-Oskar Bohlin gjorde, när han
förra året delade
ryskfinansierad desinformation riktad mot amerikaner på plattformen X. Hur ska amerikanska
gränspolisen se på det – när Carl-Oskar i framtiden vill gå av båten i Amerika?
Slaget
om vem som får säga vad är inte
bara en konflikt mellan öst och väst. Europa har länge fört en lite hårdare
linje med mer progressiv lagstiftning kring sociala medier. Den står i skarp
kontrast till USA när det gäller vem som bär ansvar för innehållet.
I
USA är företagen och dess ägare skyddade från åtal och har lyckats undvika
lagstiftning genom att framhålla att de själva rensar och samarbetar med
myndigheter när det behövs. Vilket i sin tur har väckt frågan om plattformarna
då bara blir en förlängning av en regering, som kan spionera på folk lite som
de vill.
För att göra framtiden ännu mer oviss så skiljer sig vad man får säga på
sociala medier inom EU-länder. I dag finns inga självklara svar på vad jag
gör mig skyldig till – om något alls – om jag sitter i New York, Berlin eller
Paris och delar till exempel nazi-propaganda på en global plattform. Eller om
det blir skillnad när jag förflyttar mig mellan länder.
Det
franska åtalet visar tydligare än på länge hur skakigt och oförutsägbart
systemet är – eftersom det inte finns någon samsyn och väl fungerande samarbete
kring vad någon får säga, dela eller göra på sociala medier. Eller vem som bär
ansvaret för konsekvenserna. Både demokratier och diktaturer kan än så länge
fortsätta tolka det utifrån nationell lagstiftning – eller eget tycke.