Makt-Forskning-Integritet

MAKT, FORSKNING OCH INTEGRITET

eller: MAKTENS ARROGANS PÅ UNIVERSITETET

En omrubricerad version är publicerad i Västerbottens-Kuriren 25 april 2002.
Denna uppsats utgör delunderlag för forskningsseminarier http://www.informatik.umu.se/~kivanov/SemPUL.html

--------

Maktens arrogans vid universitetet var rubriken på en debattartikel som publicerades i VK den 3/4 2001 angående brister i universitetets arbetsmiljö. Då gällde det av ledningen ignorerade och obesvarade skrivelser, trakasserier, rädsla för repressalier, politisk korrekthet, magistralt överförmynderi, långtidssjukskrivningar, m.m. Den 25/5 samma år var det dags för en uppföljning som anknöt till lärares situation i allmänhet och som rubricerades "Lärarna tystas, eliterna reser".

Nu har maktens arrogans bidragit till att ytterligare tysta universitetslärarna, och det gäller deras hemsidor på Internet. Upprinnelsen är en anmodan från universitetsjuristen Peter Rosenberg utan hänvisning till lagparagrafer eller beslut och utan respekt för arbetsledningsansvar. Förbi rektor, dekanus och prefekt riktas anmodan direkt och personligt till en adjunkt på en institution. Denne anmodas att snarast inhämta samtycke från personer som namnges i ospecificerade skrifter han publicerat och länkat till hemsidan, eller ta bort dito skrifter. Och så avslutas det hotfullt myndiga e-brevet med att "Jag kommer att kontrollera efterlevnaden om två veckor", följt, några dagar senare, av den magnifikt avslutande repliken: "Jag har inget att tillägga" som kryddas med att han "överlämnar frågan till berörda beslutsfattare för erforderliga åtgärder".

Det hör till saken att universitetsledningen finner att det är i sin ordning att också skapa en kafkastämning kring det hela. Fotfolket som åthutas på institutionen får inledningsvis inte ens veta att någon utomstående lär ha hört av sig till universitetsjuristen och klagat på något okänt innehåll i någon web-länkad skrift. Ännu mindre får man veta vem som klagat och varför. Även den här gången upplever anställda en "maktens arrogans" och enkelriktad, befallande och dunkel kommunikation som ytterligare tystar universitetspersonalen. Det gäller förresten även de senaste integritetsturerna kring bioteknikföretaget Uman Genomics och dess spräckta första förslag till avtal med Umeå universitet och Landstinget (VK 10/4 2002 och följande dagarna) som gällde att "skapa möjligheter att investera stora pengar i verksamheten". Starka ledningar och stora pengar tillåter visst inte slöseri av tid och uppmärksamhet i form av debatt som trots honnörsord om universitetets "tredje uppgift" i nedlåtande ton benämns som polemiskt "journalistisk". Universitetets rektor Inge-Bert Täljedal uppgavs då ha slagit fast att landstingsstyrelsens demokratiskt fattade beslut om Uman Genomics avspeglade bara okunskap och oförstånd (läs: dumhet). Tala om integritetskränkning. Man kan då undra vad som avspeglas i många formellt och förment korrekta beslut på universitetsledningsnivå. Den stora frihet som ledningen åtnjuter kan göra det psykologiskt svårt för enstaka ledare att inse att man trots allt också är anställd tjänsteman och att universitetet faktiskt är en statlig myndighet och inte bara ett hotell för fria företagare i mammons rike.

Beträffande den personliga integriteten och hemsidorna så har maktens arrogans redan talat, eller, som rector magnificus magnifikt avslutade sin VK-replik den 6/4 2002: "Dixi", latin för " Jag talade". Tack vare den yttrandefrihet som till skillnad från universitetet ännu åtnjutes på VK kan rektor tillåta sig att kränka en av sina namngivna universitetsanställdas integritet genom att i raljerande ton, utan egentliga hanvisningar till lagar eller texter, beklaga vederbörandes ospecificerade "andra dumheter" (läs: oförståndigheter) som skulle tillskrivits rektor i ett tidigare inlägg om saken den 3/4.

Universitetsjuristen lär inte vara behörig att agera som personuppgiftsansvarig utan endast som personuppgiftsombud enligt Personuppgiftslagen (PUL, 1998:204). Helt följdriktigt så ignorerar hans anmodan flera punkter i lagen där integritet, saklighet och opartiskhet, symptomatiskt och påpassligt nog inte ens finns definierade. Bortsett från tolkningar av 7§ ang undantag för journalistiskt eller litterärt uttryck, eller 9§ för vetenskapliga ändamål, så finns t.ex. 10§ ang arbetsuppgifter av allmänt intresse eller intresse för tredje man, 15§ om redan offentliggjorda uppgifter, 19§ om samhällsintresse, samt 25§ om information som den omnämnde redan känner till. Och så skall vi helst inte tala om allmänhetens rätt att ta del av allmänna handlingar. De flesta punkterna rör alltså överväganden som ligger utanför personuppgiftsombudets kompetens. De förutsätter den uteblivna intellektuella dialogen med personuppgiftsansvarige på institutionen, möjligen i samråd med dekanus då rektor legalistiskt tycks ha avsagt sig sitt ansvar.

Det är sådan dialog som universitetsledningen magnifikt klippte av med sitt maktspråk för att offra en bit av universitetets självständighet på paragrafrytteriets och den byråkratiska eller legalistiska effektivitetens altare. För att undanröja tvivel i detta avseende skyndar rektor att skriva under det av universitetsjuristen författade och näst intill oläsliga ad-hoc beslut den 26/3 som garanterar, om inte yttrandefrihet eller personlig integritet, så åtminstone ledningens ryggfrihet. Översatt och sammanfattat står det där att "ovillkorligen skall gälla att personuppgifter inte får publiceras på universitetspersonalens hemsidor där någon inte lämnat samtycke och känner sig kränkt av omnämnandet eller av annat skäl inte vill bli omnämnd, eller om det rimligen kan antas att vederbörande inte vill bli omnämnd". Man kommer inte ens på tanken att både integritet och objektivitet kunde främjas bättre genom att t.ex. ge berörda utomstående möjlighet att få ev genmälen publicerade på universitetets hemsidor än genom att tvinga bort lärarnas originaldokument.

Medan den bidrar till den kollegiala kontrollens ("ansvarige utgivares") död är ledningen oroad för att mindre vetande lärare skall i sitt förmenta och odefinierade myndighetsutövande som i praktiken endast gäller vissa formella beslut rörande personer utföra övergrepp på enskilda genom att omnämna dem i sina rapporter. Den observerar dock inte att den själv utför övergrepp på sina anställda och ytterligare försämrar deras arbetsmiljö (jfr. långtidssjukskrivningarna) genom den egna grötmyndiga, hotfulla och nedlåtande attityd.

Nationalencyklopedin (NE) påminner oss om offentlighetsprincipen och om att öppenhet och fri åsiktsbildning är enligt regeringsformen en av grundvalarna i vårt samhälle. Den påminner oss också om att det finns mycket vettigare sagt om objektivitet än svepande honnörsord som saklighet eller opartiskhet. NE påminner oss också om att vi inte behöver paragrafrida på dunkla odefinierade begrepp som integritet då det redan finns sådant som enskilds anseende, privatlivets helgd, ärekränkning, förtal och förolämpning, respekt, frihet och värdighet, förnedring, diskriminering och indoktrinering. Detta kan lätt ses om man i NE kollar t.ex Sverige-författning, åsiktsfrihet, yttrandefrihet, yttrandefrihetsgrundlagen, yttrandefrihetsbrott, integritet, integritetskränkning, datakvalitet, övergrepp, medborgerliga fri- och rättigheter, myndighetsutövning, offentlig anställning, allmän handling, opartiskhet, saklighet och (helst) objektivitet.

Men visst är något stort på gång i Sverige. På ledarsidan i Dagens Forskning 2-3 april 2002, under rubriken "Starkt centrum ger frihet", refererar Anders Björnsson till Bjørn Stensaker, norsk forskningspolitisk expert, angående vad är det som händer när man avreglerar och delegerar makt. Jo, säger han, man får en stark institutionell ledning och mindre av individuell frihet och just detta har skett i de akademiska miljöerna under de senaste tio femton åren. Kollegiet är borta och rektor fattar enrådighetsbeslut. Byråkratin eller det administrativa stödet håller på att utplånas och in kommer rådgivare och ledarskapskonsulter. Man stramar upp, samtidigt kräver man att den som får sin frihet kringskuren ständigt skall [under bevakning!] utvärdera sig själv. Eller som vasstungade Thorsten Nybom lär ha uttryckt det: "Förr fanns universiteten som ackrediteringsorgan för att kontrollera kvaliteten på ämbetsmän, nu kontrollerar ämbetsmän - i demokratins namn! - universiteten, men med vilken ackreditering och med vilken kompetens? Och Björnsson avslutar med att konstatera att omvänt skulle en stark centralmakt garantera akademisk frihet, kanske just därför att den befinner sig på behörigt avstånd - medan, åter, institutionell frihet undergräver den enskildes makt, eftersom den kan upplevas som en nagel i ögat på den som får sin makt genom institutionen. "Tyrannen är alltid de som kan ägna sig åt dig, inte den som bara har tid för annat".

Det fanns en tid då kunskapsarbetare som då hette filosofer var vägledande i reformer och tolkning av lagstiftningen. Det kunde kosta en Sokrates livet. Idag upplever sig universitetsledningen behöva hålla ryggen fri och spara krafterna för att i stället ro i hamn "de stora pengarna" och "de stora projekten". Ett exempel är Uman Genomics vars förverkligande ansågs hotat av enbart besvärande, bagatelliserad "journalistisk" debatt kring denna forsknings integritet. Det tyder på att universitetsledningen, liksom vid tidigare av mig påtalat ihjältystande av universitetsanställda, inte heller denna gång kommer att bry sig om de senaste rapporterna (Nygren i VK 20/4, Nilsson 22/4, Bygren mf.fl. 23/4) om "fingrarna i honungsburken", dimridåer, tystnad och rädsla för repressalier i samband med ev förbisedda krav på vetenskaplighet och integritet i Uman Genomics-affären. Uman Genomics eller hemsidor: principfrågan är densamma. Ihjältystande och kollegialitetens död, eller erkännande att även en ledning kan tänka fel?

Kristo Ivanov
professor, informatik i Umeå

------------------------------------

Utdrag ur ovanstående som finns omredigerat och publicerat i Västerbottens-Kuriren den 27 april 2002, sid.5, med rättelse av vissa korrekturfel den 29/4:

MAKTENS ARROGANS PÅ UNIVERSITETET OCH HEMSIDOR

Slutsummering om universitetsledningens censur av lärarnas hemsidor? Efter replikskiftet mellan Per-Olof Ågren och rektor Inge-Bert Täljedal (VK 14/3, 3/4 och 6/4 2002) som också uppmärksammades i Statstjänstemannen (5/2002) inser jag att maktens arrogans redan talat och bidragit till att ytterligare tysta fotfolket på universitetets institutioner. Universitetsjuristen Peter Rosenberg går förbi rektor, dekanus och prefekt, för att åthuta Ågren, samt avslutar replikskiftet med hotelser och det magnifika "Jag har inget att tillägga". Rector magnificus Täljedal avslutar också magnifikt sin VK-replik till Ågren (6/4) med "Dixi", latin för " Jag talade". Tack vare den yttrandefrihet som till skillnad från universitetet ännu åtnjutes på VK kan rektor tillåta sig att använda den till att kränka Ågrens integritet genom att i raljerande ton beklaga ospecificerade "andra dumheter" som han skulle tillskrivit rektor i sitt tidigare inlägg.

Och så kryddas det hela med den kafkastämning som härrör från att Rosenberg inte ens berättar att någon okänd utomstående hört av sig till honom och klagat på okänt innehåll i okänd web-länkad skrift.

Universitetsledningen klipper alltså av dialogen mellan personuppgiftsombud och personuppgiftsansvarige som förutsätts i personuppgiftslagen och legalistiskt avyttrar ytterligare en bit av universitetets självständighet.

Täljedals oläsliga beslut den 26/3 garanterar till slut ledningens ryggfrihet och stillar oron för att mindre vetande lärare skall utföra övergrepp på enskilda genom att omnämna dem i sina rapporter. Ledningen observerar dock inte att den själv utför övergrepp på sina anställda och ytterligare försämrar deras arbetsmiljö genom den egna grötmyndiga attityden.

Trots honnörsord om universitetets "tredje uppgift" så beklagar en stark universitetsledning att fotfolket i tjänsten ägnar sig åt journalistik. Själva ledningen ägnar dock sin arbetstid åt att journalistiskt polemisera mot och kränka integriteten hos anställda och namngivna politiker som fattat demokratiska beslut. Samtidigt glömmer den att journalism, massmedia och kommunikation också är akademiska informationsämnen som man praktiskt och teoretiskt skall forska i och som bidrar till vår vetenskapliga kultur.

Som jag nyligen skrev på debattsidan (25/4) så fanns en tid då kunskapsarbetare som då hette filosofer var vägledande i reformer och tolkning av lagstiftningen. Det kunde kosta en Sokrates livet. Universitetsledningen föredrar att hålla ryggen fri och få arbetsro för att tänka på de stora pengarna.

Kristo Ivanov

----------------------------------

RELEVANTA TÄNKVÄRDA CITAT OCH REFERENSER

"Folk tror att juridik handlar om skuld eller oskuld, skydig eller oskyldig. Det gör den inte alls. Min målsättning är bara att visa att åklagarens bevisning inte håller. I rättssalen sysslar vi inte med rättvisa. Den får någon annan ta ha hand om. Kanske kyrkan".

Känd svensk advokat, intervjuad i Svenska Dagbladet (återgivet i Västerbottens Folkblad 4 maj 2002 sid 2). Jämför med ss 58-59, 78-79, 123-124, i Ivanov, K. (1986). Systemutveckling och rättssäkerhet [Systems development and rule of law]. Stockholm: SAF:s Förlag

------

"DEMOKRATINS OBSCENA BAKSIDA. Det kan vara livsfarligt att vara annorlunda i en demokrati. När ingen är ensam med sitt samvete vågar ingen utmana banaliteten och det onda upplöser sig spårlöst i folkmassan. Peter Wivel läser om Alexis de Tocqueville, jämlikhetens förste bejakare och skarpaste kritiker".

Det var rubriken för en recension författad av Peter Wivel, tidigare chefredaktör för Berlingske Tidende, (övers. av Ola Larsmo) i Dagens Nyheter den 23 april 2002, av Sheldon S. Wolin "Tocqueville between two worlds: The making of a political and theoretical life" (Princeton University Press), och Jonah D. Levy, "Tocqueville's revenge: State, society and economy in contemporary France" (Harvard University Press)

------

"NÄR REKTOR BLIR VD. Uppmärksamheten kring tillsättningen av en historieprofessor vid Lunds universitet har blottlagt en grundläggande identitetsförvirring. Är forskning och högre utbildning alltjämt universitetets huvuduppgift?"

Det var rubriken för huvudledaren i Dagens Nyheter den 17 maj 2002 (http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=576&a=18618&previousRenderType=6). Se också Thomas Anderbergs genomgång av det avslutade Gerner-ärendet "Efter tvekan godkänd", i Dagens Nyheter, Kulturkritik, den 16 maj 2002

------

"Men om din broder försyndar sig, så gå åstad och förehåll honom det enskilt. Om han då lyssnar till dig, så har du vunnit en broder. Men om han icke lyssnar till dig, så tag med dig ännu en eller två, för att 'var sak må avgöras efter två eller tre vittnens utsago'. Lysnnar han icke till dem, så säg det till församlingen. Lyssnar han ej heller till församlingen, så vare han för dig såsom en hedning och en publikan."

Från Matteus 18:15-17

------

Jämför med Josephson, P. (2002). Akademisk frihet och värdefri vetenskap: Max Weber och högskolelärarkongressen i Jena 1908 [Academic freedom and value-free science: Max Weber and the university teachers' congress at Jena 1908]. In S. Widmalm (Ed.), Lychnos - Årsbok för idé- och lärdomshistoria [Annual of the Swedish History of Science Society] (pp. 33-56). Uppsala: Lärdomshistoriska Samfundet - Ord & Form