UMEÅ UNIVERSITET
PM-uppgift, mom B4: Datorer, organisationer och samhälle
Institutionen för informatik
Handledare: Jonny Holmström
Författare: Lars Hansson och Tomas Åberg
Under den borgerliga regeringens mandatperiod kom informationsteknologi att bli en politisk fråga. 1994 lämnade denna regering ett betänkande "IT - Vingar åt människans förmåga". Samma år förlorade den borgerliga regeringen valet och den socialdemokratiska regeringen tog över makten. De intog en försiktigare hållning till frågan. Den nya regeringen har dock lagt en IT-proposition och tillsatt en IT-kommission, vilka tillsammans ska stimulera till ett mer aktivt användande av det nya mediet. Det har förekommit en stor debatt om den socialdemokratiska regeringens IT-politik, där den största kritiken har riktats mot regeringens oförmåga att gå från ord till handling....
Vi och vårt samhälle befinner sig för närvarande i ett vägskäl. Många av de strukturer som hitintills fått vårt samhälle verkar ge vika för våra alltmer kräsna och detaljrika behov. I takt med att alltfler samhällsektorer har spelat ut sin roll på den nationella marknaden har behovet av nya inkomstkällor och grundstrukturer, som kan trygga vår framtid, ökat. I detta sökande av strukturer har det så kallade informationssamhället växt fram. Enligt denna är tanken att informationen är den faktor som ska se till att producera nya jobb och därigenom tillgodose våra behov. Hur informationen ska skapa nya jobb är däremot mer diffust, men en tanke kan vara att integrera information ifrån traditionellt sett skilda yrkessektorer och därigenom finna nya behov vilka ska stimulera till alternativa arbetstillfällen. Det som främst har möjliggjort tron på informationssamhället är datorns snabba utveckling. Datorn, och tekniken i anslutning till den, har skapat nya sätt att kommunicera och byta data mellan olika användare. Beteckningen för detta har givits namnet informationteknologi (IT).
I takt med att IT vuxit fram som den självklara arvtagaren av industrisamhället, har tilltron till IT vuxit sig stark inom alla samhällssektorer. Det är därmed ej förvånansvärt att Sveriges regering och riksdag har tagit till sig IT. Sverige vill inte vara sämre än någon annan nation utan vill ligga i fronten av utvecklingen av informationsteknologi. Det är därför regeringen väljer att satsa på IT. Eller genomför de några egentliga satsningar? Det är delvis det som denna uppsats ska ta reda på.
Utifrån denna inledning kan uppsatsen syfte beskrivas enligt följande.
Syftet med denna uppsats är att utröna vad regeringen har för mål med sin IT-satsning och hur dessa mål realiseras i verkligheten.
Det är författarnas uppgift att utifrån detta syfte försöka ge en klar bild av Sveriges regerings IT-politik. Genom att fästa uppmärksamhet på målen och hur de har realiserats, är det ytterligare tänkt att läsaren ska få en bättre förståelse för den debatt som förs i anslutning till Sveriges IT-politik.
Denna uppsats kommer att redogöra för den IT-politik som socialdemokratiska regeringen för idag. Det skulle vara möjligt att även diskutera den politik som den borgerliga regeringen bedrev. Det skulle dock innebära att författarna borde ta hänsyn till hela IT-debatten som grundlades redan på 60-talet. även om detta är intressant i sig, vill författarna försöka åskådliggöra dagens IT-politik.
Vidare har författarna valt att avgränsa sig till de IT-satsningar som regeringen genomfört under de senaste två åren. Detta anser författarna vara en rimlig avgränsning eftersom den socialdemokratiska regeringens IT-politik grundlades med IT-propositionen.
I denna uppsats kommer ej någon renodlad teori att presenteras. Anledningen till detta är att författarna finner att en grundläggande teori faller utom ramen för denna uppsats. Författarna finner det svårt att finna en teoretisk koppling till praktisk politik. Risken är att syftet skulle gå förlorat om uppsatsen skulle diskuteras utifrån en teoretisk ansats.
Vidare kommer uppsatsen även mycket kortfattat behandla stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling (KK-stiftelsen). KK-stiftelsen är en privat stiftelse utom regeringens kontroll. Författarna finner det nödvändigt att ta med denna stiftelse för att förstå den komplexa situation som IT-politiken befinner sig i.
Uppsatsen är i huvudsak baserad på ett litteraturstudium. Den tillgängliga litteraturen har dels hämtats ifrån tidskrifter och dels ifrån olika myndigheterns hemsidor på internet.
Att hämta information via Internet kan ofta vara problematiskt då det kan vara svårt att avgöra sidornas validitet. Ofta får läsaren förlita sig på att den ansvarige för sidan har en kritisk hållning till det material som där finns tillhanda. Det går dock inte att utesluta att den ansvarige kan vilja förvränga fakta och påverka läsaren. Därav krävs det även av läsaren att hon har ett kritiskt förhållningssätt till det material som presenteras. En annan faktor som är viktig att ta hänsyn till, när information hämtas via Internet, är att länkarnas adresser kan flyttas eller försvinna, detta även om informationen på dem är korrekt.
I denna uppsats anser författarna att det material som hämtats från hemsidor är tillförlitligt, då de sidor som informationen tagits ifrån tillhör offentliga myndigheter. Författarna har även gett hela adresserna till de hemsidor som materialet har hämtats ifrån i uppsatsens referenslitteratur. Med dessa påpekanden hoppas författarna att läsaren till denna uppsats har överenseende med valet av material.
I de tillfällen då författarna valt att referera till en virtuell adress, d.v.s. en hemsida på Internet, har referensen bifogats med en *.
I vissa fall har varken den litteratur som hämtats från tidskrifter och böcker eller från de offentliga myndigheternas sidor givet tillräckligt svar på författarnas frågor. För att få svar på dem har författarna tagit direkt kontakt med ett antal olika organ eller personer. Dessa kontaktade författarna via e-mail. De som fått äran att motta författarnas e-mail (förutom hela lärarkåren vid informatik-institutionen) är riksrevisionsverket, Lars Ilshammar (AIK) , Lena Nydahl, Tage Nordkvist och Hans Gennerud (KK-stiftelsen), Ines Uusmann och Christer Sturmark (IT-kommissionen), regeringen och Christer Åkerman (Datateknik).
I kapitel två kommer grundstrukturerna i regeringens IT-politik presenteras. Här presenteras IT-frågans uppkomst inom den politiska debatten, vilka som sköter om regeringens beslutsfattande samt vilket syfte dess IT-politik har.
I kapitel tre kommer en presentation av hur regeringen försöker realisera sina mål att studeras. För att få en bred bild av hur politiken mottagits redogörs i kapitel 4 för en del av den kritik som riktats mot regeringens IT-politik.
I det avslutande kapitlet kommer de slutsatser som denna uppsats kommer fram till att presenteras. Utöver det kommer en diskussion runt uppsatsens resultat att behandlas.
IT-politiken såg sitt ljus redan i mitten på 60-talet. Trots det levde denna fråga en undanskymd tillvaro under flera år därefter. Det var egentligen först så sent som 1992, då den borgerliga regeringen tog över makten, som frågan uppmärksammades på allvar. Den dåvarande statsministern Carl Bildt hade en vision att Sverige en dag skulle bli den världsledande nationen inom IT.
1994 tillsatte den dåvarande borgerliga regeringen en kommission för "att främja en bred användning av informationsteknik i Sverige" (IT-kommissionen, 1994). Dess arbete resulterade så småningom i ett betänkande - "IT-Vingar åt människans förmåga", där förslag och konkreta åtgärder för att främja IT-utvecklingen presenterades (Ibid.). Betänkandets rekommendationer lämnades delvis över till Stiftelsen för kunskaps- och kompetensutveckling, dvs den så kallade KK-stiftelsen, som bl a har till uppgift att finansiera satsningar som främjar IT-användningen i samhället.(se KK-stiftelsen nedan)
Efter regeringsskiftet 1995, då Socialdemokraterna kom till makten, tillkallades en ny IT-kommission. Denna fick samma huvudsyfte som den tidigare IT-kommissionen, fast med ett tydligare uppdrag och en annan sammansättning. Från och med våren 1996 är kommissionen underordnad kommunikationsdepartementet, med kommunikationsminister Ines Uusmann som ordförande. Nämnas kan också att den tidigare borgerliga IT-kommissionen lever kvar, dock under beteckningen "Öppna IT-kommissionen" och drivs av Moderata Samlingspartiet.(IT-kommissionen, 1996b)
1995 bildades även Ungdomens IT-råd, vars uppgift är att fokusera på skolan och på ungdomars möjligheter att använda informationsteknik. Rådet presenterade ett delbetänkande 1996, Möss och människor, SOU 1996:32, där man ger förslag på hur IT kan användas av barn och ungdomar (Ibid.).
En mycket central roll vad gäller formandet av regeringens IT-politik har den politiskt tillsatta IT-kommissionen. Kommissionens uppdrag är mycket omfattande och spänner över en mängd områden. I kommissionens kommittÇdirektiv från 1995 sammanfattas uppdraget enligt följande (IT-kommissionen, 1995, s.1):
Æ Kommissionen för att främja en bred användning av informationsteknik skall vara rådgivande till regeringen i övergripande och strategiska frågor inom informationsteknikens område.
Æ Kommissionen skall vara pådrivande och kunskapsspridande i fråga om informationsteknikens möjligheter i samhällsutvecklingen.
Æ Kommissionen skall lämna förslag till åtgärder som främjar användningen av informationsteknik med särskild inriktning på företagande och arbetsliv samt utbildning och kompetensutveckling.
Æ Kommissionen skall följa nätverksutbyggnaden, vara pådrivande när det gäller användningen av informationsteknik i offentlig sektor samt bidra till att de rättsliga frågor som är av betydelse för att få till stånd en ökad användning av informationstekniken skyndsamt kan lösas.
Æ Kommissionen skall belysa vilka följder utnyttjandet av informationsteknik kan få i samhället i vid mening samt till följd av kommissionens förslag och överväganden.
Æ Kommissionen skall särskilt belysa utvecklingen inom kultur- och mediasektorn till följd av en ökad användning av informationsteknik inom denna sektor.
I Juni 1996 förändrades och förnyades IT-kommissionens uppdrag delvis efter att regeringen beslutat om ett tilläggsdirektiv. I tilläggsdirektivet slås det fast att de tidigare centrala uppgifterna för IT-kommissionen ligger fast, men att det därutöver tillkommer ett antal uppgifter. Först och främst skall kommissionen beakta de uppgifter som följer av den lagda IT-propositionen. Det gäller framförallt uppgifter om åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Utöver detta anges i tilläggsdirektivet att kommissionen skall inrikta sitt huvudsakliga arbete på frågor som berör IT-användningens möjligheter att bidra till ökad tillväxt och sysselsättning. Vidare skall kommissionen fokusera på ökad tillgänglighet till informationsteknik samt konsekvenserna av och framtidsscenarion för utvecklingen av den i samhället alltmer integrerade informationstekniken.(IT-kommissionen, 1996b)
1996 kom IT-propositionen ut. Den är regeringens handlingsplan för IT-politiken under de närmaste åren.(Andersson, 1996) Dess främsta målsättning är att integrera informationsteknologin in i det svenska samhället. Det anses nödvändigt för att ett aktivt användande av dess fördelar kan stärka den svenska arbetsmarknaden och nationens konkurrenskraft. Utöver det ser propositionen IT:s möjligheter som en drivkraft för att stärka den demokratiska tanken i vårt samhälle. Det genom att dess kapacitet kan minska klyftorna mellan olika regioner och samhällsklasser. (IT-kommissionen, 1996a) Utöver det är det tänkt att ett mer aktivt användande ska resultera i ett samhälleligt engagemang i den politiska debatten. För att kunna nå dessa mål anser regeringen det mest centralt att allmänheten lär sig använda detta media (Ibid.). Regeringen har satt upp en nationell IT-strategi som ska stödja dessa idÇer (Ibid., s. 13):
Målen för en nationell IT-strategi skall vara
Æ att utnyttja IT:s möjligheter på ett aktivt sätt som bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning och som stärker Sveriges konkurrenskraft,
Æ att värna allas lika möjligheter så att IT kan bli ett medel för ökad kunskap, demokrati och rättvisa,
Æ att utnyttja såväl kvinnors som mäns erfarenheter och kompetens i IT-utvecklingen,
Æ att utnyttja IT för att utveckla välfärdssamhället och öka medborgarnas livskvalitÇt,
Æ att använda IT för att stödja grupper med särskilda behov,
Æ att skapa bred tillgång till information för ökad delaktighet och kunskapsutveckling,
Æ att bevara och utveckla det svenska språket och kulturen i en allt mer gränslös värld,
Æ att använda IT för att öka effektiviteten och kvaliteten i offentlig verksamhet och förbättra servicen till medborgare och företag.
Denna strategi är ej tänkt att fungera som en styrande statlig strategi, utan främst som en gemensam nationell vision. Det innebär att regeringen ej själv vill bära allt ansvar för den nationella IT-satsningen, utan att det är var samhällssektors skyldighet att hjälpa till att förverkliga denna vision. (Ibid.)
För att IT ska kunna integreras in i samhället, krävs det omorganisering inom tre intresseområden: rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning. (Ibid., s. 5) Med den nya informationsteknikens intrång i det svenska samhället följer många rättsliga bieffekter. En är att IT:s möjligheter skär sig med flera av Sveriges grundlagar. En annan är att utvecklingen går så enormt fort. För att inte tillåta att kryphål ska kunna uppkomma, och resultera i t.ex. olika typer av missbruk, krävs det att den svenska lagstiftningen aktivt följer med utvecklingen och skapar regler för den. (Ibid.) Vidare framhäver IT-propositionen vikten av att allmänheten ska ha samma rätt att få tillgång till de möjligheter som erbjuds med IT. För att detta ska förverkligas måste regeringen och riksdag kunna erbjuda en allmän informationsförsörjning. Här krävs det att staten går in och garanterar en väl utbyggd informationsinfrastruktur och en rättslig grund som stödjer den svenska demokratiprocessen, t.ex. att allmänheten ska ha tillgång till offentliga databaser, allt enligt offentlighetsprincipen. (Ibid.) Den rättsliga och demokratiska aspekterna inbegriper även rätten till utbildning. För att IT-satsningen ska få genomslagskraft i det svenska samhället krävs det att området integreras som en naturlig del av skolarbetet. Skolan ska bli en förmedlare som ger alla individer samma möjlighet att ta del av IT:s fördelar. Det är viktigt att IT-satsningen berör alla nivåer av skolan såväl lärare, högskolestuderande som lågstadieelever. Genom en massiv satsning inom skolan är detta tänkt att IT ska ligga till grund för en framtida tillväxt och välstånd i Sverige. (Ibid.)
Dessa tre faktorer är de som staten vill satsa mest på fram till år 2000. Genom att satsa på dessa är det tänkt att grunden för IT som en del av samhället ska vara lagd.
KK-stiftelsen är en av tio stiftelser som den borgerliga regeringen skapade under sitt sista mandatår. Totalt delades 18 miljarder kronor ut till dessa stiftelser. Pengarna hämtades från de skrotfärdiga löntagarfonderna. (Grahm, 1996) Av dessa 18 miljarder tilldelades KK-stiftelsen 3,6 miljarder kronor. Av dem skulle 1 miljard eller cirka 30% gå till IT-stimulerande åtgärder(Ibid.). Denna utskänkning av miljarder till diverse stiftelser gjordes för att Bildt ville ta död på löntagarfonderna innan valet 1994. Genom att låsa dessa 18 miljarder in i stiftelser "utan räckhåll för offentlig insyn och styrning" (ThorÇn, 1996, s. 19) förvissade sig Bildt om att löntagarfonderna definitivt skulle gå i graven (Ibid.).
Stiftelsens syfte är att stödja diverse olika IT-projekt. Olika projekt får ansöka om pengar för att finansiering. Genom att stödja IT-projekt är det tänkt att KK-stiftelsen ska "bidra till att bygga upp ny kunskap om IT som ger förutsättning för att öka kompetens och skapa ekonomisk tillväxt"(KK-stiftelsens introduktionssida*). KK-stiftelsen stödjer fyra olika projektområden: informationsteknik, forskning vid landets nya högskolor, kunskapsöverföring mellan högskolan och näringslivet, samt forskningsinstitut. (Ibid.) Genom en bred satsning är det därmed tänkt att deras bidrag ska stimulera till användning av IT hos olika samhällskategorier. Två begränsningar finns dock med KK-stiftelsen. Den ena är att för att få ta del av deras bidrag måste projekten kunna motivera att deras idÇ leder till ett ökat praktiskt användande.(Ibid.) KK-stiftelsen bygger också på ett liknande system som EU har. När ett projekt försöker erhålla pengar ifrån stiftelsen, krävs det att initiativtagarna till satsningen själv kan stå för ungefär lika stor insats som de begärt i bidrag av KK-stiftelsen. (Åkerman, 1995).
Regeringen vill att det svenska folket ska få ta del av det nya mediet. Centralt för deras hållning är att detta måste ske på lika villkor. Det ska ej få uppstå någon form av samhällsklyfta mellan de som har och de som ej har tillgång till mediet. Alla ska ha samma möjligheter att välja ifall de vill ta del av dess fördelar eller ej. Det är därför viktigt att satsningarna på IT får en sådan spridningseffekt att den kan gagna alla.
Bortom regeringens välformulerade mål finns dock alltid en verklighet, inom vilka dessa mål ska förverkligas. Frågan är dock hur regeringen gått från ord till handling? I detta kapitel kommer denna fråga att åskådliggöras.
Vad har då regeringen gjort för konkreta satsningar för att främja IT-utvecklingen i Sverige? Det är inte alldeles enkelt att svara på den frågan. Detta beror mycket av att det helt enkelt inte finns någon tillförlitlig sammanställning av vilka satsningar regering och riksdag totalt sett gör på IT-området. Problemet är delvis att informationsteknologi har så många aspekter och så att säga genomsyrar nästan alla områden i samhället, vilket naturligtvis också syns i regeringens arbete. Följaktligen så arbetar respektive departement med sina IT-frågor, även om det inte direkt ser ut som det skulle handla om just IT-satsningar. De summor som satsas kanske döljs under helt andra rubriker som t ex "utbildning" eller "kommunikationer". Att exakt ta reda på vilka belopp som har satsas av regeringen inom IT de senaste åren är en nästan omöjlig uppgift. Istället har författarna här tänkt försöka mer översiktligt presentera vad som görs från regeringen sida på IT-området.
För det första arbetar varje departement med de frågor som följer av de uppsatta målen i IT-propositionen. De departement som framförallt berörs av propositionen är Justitiedepartementet, Utbildningsdepartementet och Kommunikationsdepartementet.
Vad gäller att anpassa lagstiftningen till den nya informationstekniken har det till synes gått ganska långsamt. En mängd utredningar finns för närvarande tillsatta som utreder rättsliga frågor med anknytning till informationsteknologi (se IT-propositionen, 1995/96:125, s. 23ff) Här tänkte författarna bara ta upp utredningar som kommit fram till något resultat de senaste ett och ett halvt åren, eller i alla fall de författarna funnit presterat något resultat. Bl.a. tillsatte Justitiedepartementet en IT-utredning för att utröna vilka lagförändringar som måste göras för att säkerställa en effektiv och rättssäker användning av den moderna informationstekniken (Justitiedepartementets pressm., 1996-03-29*). Våren 1996 presenterade utredningen ett betänkande, SOU, 1996:40, där de föreslår ett antal förändringar i berörda lagar. Förändringarna syftar till att få rättsregler inom förvaltning och näringsliv som rör användning och av elektroniska dokument och elektroniska anslagstavlor (Ibid.). När dessa lagförändringar skall träda i kraft har dock inte kommit till författarnas kännedom. Dessutom har det skett en stor översyn av datalagen, dels för att anpassa den till den IT-utvecklingen, men också för att den skall vara förenlig med EU:s direktiv om persondataskydd. Våren 1997 presenterade DatalagskommittÇn sitt betänkande "Integritet - Offentlighet - Informationsteknik", SOU 1997:39, där man föreslår en rad förändringar i tryckfrihetsordningen och att den föråldrade datalagen från 1973 byts ut mot en ny lag - persondatalagen. Framförallt förändringarna i tryckfrihetsförordningen är tänkta som en IT-anpassning. Exempelvis innebär förändringarna att begreppet allmän handling byts ut mot allmän uppgift, vilket gör det möjligt för medborgare att ta del av offentligt material elektroniskt. Den nya lagstiftningen är tänkt att träda i kraft den 1 januari 1998. (Justitiedepartementets pressm., 1997-04-02*)
Vad gäller utbildningsområdet framgår av IT-propositionen att en stor del av ansvaret ligger på kommunerna att de utformar en strategi för IT-användningen i skolorna. Från central håll - regeringen - bör IT-satsningar främst ske på lärarutbildningarna, utvecklingen av IT-baserade läromedel samt av informationssystem på utbildningsområdet (se IT-kommissionen, 1996a, s. 26). Enligt propositionen har regeringen till avsikt att avsätta 15 miljoner till lärarutbildares förfogande för utbildninginsatser på IT-området. Om denna summa verkligen har blivit satsad är emellertid för författarna oklart.
För att utveckla IT-baserade läromedel för skolan och informationssystem på utbildningsområdet tillsattes utredningar efter IT-propositionen. Om dessa har kommit fram till något konkret resultat är för författarna oklart. Det bör också tilläggas att KK-stiftelsen satsar stora resurser inom dessa områden (se nedan). De största summor som utgått från utbildningsdepartementet de senaste året gäller främst satsningar på olika distansutbildningsprojekt inom högskolan, men också med anknytning till företagsutbildning, vuxenutbildning och folkbildning. (Utbildningsdepartementets pressm., 1996-05-09*) Klart är att utbildningsdepartementet är mycket positiva till användning av IT på högskolan. För närvarande håller exempelvis distansutbildningskommittÇn på att utreda frågan om hur IT används idag på högskolan och hur den kan användas i framtiden för att förbättra kvalitÇn och stimulera till nya pedagogiska metoder. (Utbildningsdepartementets pressm., 1996-12-09*)
Kommunikationsdepartementet spelar på många sätt en central roll vad gäller fördelningen av pengar på IT-området. Dels ligger IT-kommissionen under kommunikationsdepartementet, och dels har många finansierbara projekt en klar anknytning till kommunikationer. Trots detta har det inte gått att hitta några riktigt stora summor som satsas från kommunikationsdepartementet under 1996 och 1997. Exempelvis kunde man vänta sig att större belopp utgått på s.k. elektroniska motorvägar som det talades så mycket om för ett par år sedan. Den större delen av dessa investeringar verkar vara överlämnade åt marknaden. Ett större projekt som regeringen varit del i, är i alla fall uppgraderingen och utbyggnaden av SUNET, universitetens datanät. I 1996 års budgetproposition avsattes 100 miljoner kronor för en utbyggnad av SUNET till samtliga högskolor, statliga museer och läns- och folkbiblioteken. Hur detta projekt fortskridit är osäkert, då bl.a. har kommunerna varit missnöjda med det höga pris som SUNET krävt för att man skall få del av deras lina (Andersson, 1997). Förutom detta projekt kan nämnas att kommunikationsdepartementet öppnat börsen under våren 1997 och delat ut cirka 40 miljoner kronor på olika mindre IT-projekt (Nilsson, 1997e). Det är framför allt projekt som riktas mot kvinnor, minoriteter och som kan sprida IT-användningen i samhället. (Kommunikationsdepartementets pressm., 1997-05-14*)
Ovanstående är inte på något sätt en heltäckande bild av regeringens satsningar på IT-området, utan bara en inblick i departementens arbete de senast 1-2 åren. Mycket av de pengar som satsas ges förmodligen aldrig någon större uppmärksamhet. T ex har departementen och berörda myndigheter under en längre tid arbetat med att lägga ut information i offentliga databaser och på Internet. Hur stora summor detta rör sig om är svårt att säga men antagligen rör det sig om flera miljarder (Nilsson, 1997d).
Det kan här vara på sin plats att kort ta upp lite av de satsningar som Stiftelsen för kompetens- och kunskapsutvecklning gör inom IT-området. även om regeringen inte har något formellt inflytande över dessa pengar, kan man ändå påstå att stiftelsen spelar en roll för regeringens IT-politik. Bl a är finansieringen av stiftelsen och uppsättandet av dess stadgar gjorda av den förra borgerliga regeringen. Dessutom går satsningarna till samma områden som de traditionellt statliga och påverkar därmed regerings politik indirekt.
För det första har en stor summa pengar avsatts för att föra in IT i skolan, närmare bestämt 700 miljoner som skall fördelas under en treårsperiod. Satsningen gäller framför allt utveckling av IT-baserade läromedel, fortbildning av lärare och att ett 20-tal kommuner skall utvecklas till nationella spjutspetsar inom IT- och skolområdet. (KK-stiftelsens pressm., 1996-02-08*)
Andra märkbara satsningar som KK-stiftelsen gjort under 1996-97 gäller ett nationellt institut för att stärka svensk forskning och utveckling inom IT-området, 200 milj (KK-stiftelsens pressm., 1997-03-05*), och ett program för att utveckla IT inom hälso- och sjukvård, 75 milj. (KK-stiftelsens pressm., 1997-04-29*). Man bör nämna att utdelandet av pengarna gått mycket långsamt, i alla fall i inledningsskedet (ThorÇn, 1996). Mycket hänger antagligen ihop med att KK-stiftelsen vill att projekten till stora delar skall finansieras av den ansökande själv.
Regerings ansats och handlingar fått utstå en hel del kritik. Denna kritik belyser flera olika aspekter av IT-propositionens förslag och hur dessa har realiserats. I detta kapitel kommer denna kritik lyfta fram. Det för att ge läsaren en tydlig insikt i den debatt som förts kring regeringen IT-politik.
IT-propositionen har fått utstå hård kritik. Kritiken kan något grovt kategoriseras i två olika områden; inga konkreta förslag och demokratifrågan. Åkerman fäster störst vikt vid det förstnämnda området. I artikeln "En propp med anti-IT" från 1996 framhäver han att propositionen saknar någon egentlig handlingsplan. Det genom att propositionen hävdar att det ej behövs en enskild IT-politik, utan att var samhällssektor ska stå för sina egna IT-satsningar (se IT-kommissionen, 1996a, s. 14). Det innebär, enligt Åkerman, att flera av propositionens frågor hamnar vid realiseringsfasen hos kommunen. Detta innebär att de egentliga IT-satsningarna förskjuts från den statliga till kommunala budgeten. Vidare framhäver Åkerman att regeringen medvetet undvikit de svårare frågorna som riktlinjer för åldersgräns, utgivaransvar för BBSer och buggning m.m. (Åkerman, 1996)
Ilshammar (1996) riktar i sin artikel "Sverige spelar i informationssamhällets B-lag" kritik mot det senare området, d.v.s. demokratin. IT-propositionen talar om vikten av att satsningen ska vara demokratisk, så att alla människor har lika stor möjlighet att ta till sig mediets fördelar. Ilshammar menar dock att propositionen säger en sak medan regeringen gör tvärs emot. För att bekräfta denna antites, som Ilshammar kallar det, lyfter han t.ex. fram att all information från riksdag och regering ej finns tillgängliga på riksdagens hemsida. Istället ligger delar av informationen på en databas kallad RIXLEX, vilken den enskilde individen är tvungen att betala 6000 kr för att få tillträde till. (Ibid.)
Ilshammars kritik ges en högre validitet då han genomfört en undersökning om demokratin på Internet och dess potential. I denna rapport finner han det som en omöjlighet att nå en direktdemokrati, som IT-propositionen förespråkar, där var individ har samma möjlighet att kunna få en direktinsyn i de offentliga förvaltningarnas arbete. Detta resultatet bygger han på ett antal punkter, däribland dessa;
Æ Att den teknologiska utvecklingen går så snabbt att det är en omöjlighet för lagen att följa med i denna utveckling,
Æ Att det är en omöjlighet att alla ska ha tillgång till mediet, idag har endast 1 procent av världen befolkning tillgång till Internet,
Æ Att informationen blivit så betydelsefull att de som sitter på den betraktar den som en handelsvara snarare än en kunskapstillgång,
Æ Att informationsteknologi ej är utformat som ett demokratiskt medel, utan här finns stora möjligheter till olika former av styrning,
Ilshammar menar att när människan får tillgång till ett nytt media, ser dem det ofta som lösningen på alla världens problem och en faktor som ska främja demokratin. Denna tanke är ej ny, utan samma vision har funnits för andra nya tekniska mediainnovationer. även om det ej är möjligt med en direkt demokrati, där alla aktivt kan vara med och forma politiken, kan det resultera i ett ökat medborgerligt deltagande, medger han dock. (Ibid.)
Ytterligare en faktor som begränsar IT-politiken genomslagskraft är att Sveriges ledare ej verkar finna något intresse för IT. I Dagens IT 25 mars 1997 står det att Persson ej tar hänsyn till de råd som IT-kommissionen ger honom. Istället väljer statsministern att gå via sina egna s.k.. "löpande kontakter" om råd då det behövs. Dessa kontakter är i sig inte några renodlade IT-anhängare, utan främst representanter från den traditionella industrin (Ibid.). Persson medger även stolt att han inte har något intresse av IT. Christer Sturmark, representant ur IT-kommissionen, ser allvarligt på detta. Han menar att om inte statsministern ställer upp och använder sig av de råd de ger, är IT-kommissionens arbete helt meningslöst. (Nilsson, 1997c)
Den förre statsministern Carl Bildt går även han till hård attack mot Perssons oengagemang. Han menar att det som de en gång startade sakta har givits lägre och lägre prioritet. Bildt menar att regeringen ger fel tecken då Ines Uusmann gör uttalanden som "Internet är en fluga" och då Göran Persson så gått som aldrig använt sig av begreppet Internet.(Nilsson, 1997b)
Det är dock inte enbart statsministern själv som bidrar till att motverka IT-satsningens framfart. I Computer Sweden den 31 mars 1997 skriver Åsa Nilsson om den hemliga ministern. I en undersökning visade det sig att endast tre av 20 tillfrågade visste vem Sveriges IT-minister var. Ingen visste någonting om vad IT-kommissionen höll på med och vilket departement som handhöll frågan för regeringen. Ines Uusmann, vår IT-minister, menar dock att den föga kännedomen om henne och hennes arbete, bland branschfolket, tyder endast på att de intresserar sig mer för den tekniska delen än den mer samhällsmässiga frågan kring IT.(Ibid.)
Den avslutande kritiken riktas mot regeringens samordning av sin IT-politik. I artikeln "Statens IT-projekt samordnas inte" presenterar Åsa Nilsson en undersökning som har utrett regeringens IT-samordning. Undersökningen visar att samordningen är väldigt bristfällig. Årligen skapas det ny offentliga databaser och informationstjänster. Tyvärr finns det ingen tanke på att dessa nyetableringar ska samordnas med andra pågående projekt om t.ex. teknologiska lösningar eller terminologi. Vidare går det ej att få någon enhetlig uppgift om hur mycket pengar staten årligen satsar på nyinvesteringar. Ej heller finns det någon strategi för hur dessa investeringar ska samordnas i framtiden. Då det ej heller finns tillgänglig information om de pågående projekten och/eller vilka som ska påbörjas, finns det risk för stora felinvesteringar och uteslutning av vissa projekt. Utöver dessa problem kan den bristande samordningen leda till att missförstånd uppstå, fel uppkommer och söktiden förlängs m.m. (Nilsson, 1997d)
Regeringens mål är att främja användningen av IT i samhället. Ett mer aktivt användande av IT ska fungera som en drivkraft till en fortsatt tillväxt. Regeringen sätter även sina förhoppningar till att IT ska förstärka demokratin. Det genom att allmänheten ska ha tillgång till direktinsyn i de offentliga förvaltningarnas databaser. För att kunna nå upp till dessa mål har regeringen valt att satsa på tre områden; rättsordningen, utbildningen och samhällets informationsförsörjning.
Ansvaret för att tillgodose de tre prioritetsområden som följt av IT-propositionen behandlas för närvarande främst av tre departement; Justitie-, Utbildnings- och Kommunikationsdepartementet.
Den rättsliga bearbetningen av IT-propositionen har hitintills gått rätt långsamt fram. Justitiedepartementet har tillsatt en rad olika utredningar som ska se över vilka lagförändringar som dels måste göras för att säkerställa ett rättsäkert användande av IT. De betänkande som lagts i anslutning till dessa utredningar har angett vilka lagar som bör förändras. På utbildningssidan har det främsta ansvaret lagts på kommunerna. De har till uppgift att se till att IT kommer ut i skolan. Från centralt håll har det främsta syftet varit att satsa pengar på att utveckla lärarmaterial och föra in IT i lärarutbildningarna. I propositionen skulle regeringen avsätta 15 miljoner kronor på det senare. Om denna summa verkligen har satsats har ej framkommit. I övrigt har Utbildningsdepartementet främst satsat på distansutbildningsprojekt för högskolan. Kommunikationsdepartementet har, förutom att man sponsrar IT-kommissionen och Ungdomens IT-råd, även satsat på en mängd mindre projekt med ca 40 miljoner under våren 1997. Slutligen har regeringen även stöttat SUNETs (universitetets datanät) utbyggnad med en större summa pengar, dock är projektets framåtskridande osäkert.
Regeringen har genomfört mer projekt än de som har synliggjorts i denna uppsats. Problemet är dock att det ej finns någon övergripande sammanställning av deras IT-satsningar, vilket måste anses beklagligt.
Regeringens IT-politik är en aning svårbegriplig. I sin IT-proposition står det mycket om att det är regeringens uppgift att främja användningen av mediet, vilken på längre sikt ska resultera i tillväxt för nationen. IT ska finnas tillhanda för alla samhällskategorier. Genom att alla har lika rätt till mediet är det tänkt att det ska stärka den demokratiska processen. Detta är förvisso vackra ord, men det finns egentligen inte några som helst direktiv om hur detta är tänkt att realiseras. Det har även uppmärksammats av den kritiska skaran (se stycke 4.1), vilka efterfrågar en mer konkret IT-politik.
När IT-politiken i teorin ej är lätt att förstå sig på, blir det inte lättare att förstå hur den faktiskt realiseras i verkligheten. Som kritikerna uppmärksammade verkar det inte som om det finns någon som helst samordning mellan regeringens olika IT-projekt. Det verkar snarare så att var departement ansvarar helt för sina egna IT-satsningar utan någon gemensam kontroll eller strategi. Det blev även skribenterna varse om i denna uppsats. För att få rätsida på en del frågetecken som dök upp försökte skribenterna att ta kontakt med regeringsrepresentanter och andra ombud som skulle sitta på en mer detaljerad sakkunskap i frågan. För att få kontakt med dessa användes e-mail (helt i enlighet med regeringens idÇ att främja användningen). Tyvärr blev svarsfrekvensen relativt dålig och om de valde att ta kontakt med oss hänvisade flera, men inte alla, vänligt vidare till en annan person.
Ett sådant resultat väcker givetvis en del frågor. är det så att representanterna för IT-politiken ej själv vet vad den går ut på? Eller använder sig inte de egna representanterna av den teknik som de faktiskt förespråkar? Eller är det kanske så att de representanter som arbetar med frågan ej har tid att ta hänsyn till den "lilla medborgaren"? Om det nu är så vart har då idÇn om en förstärkt demokrati tagit vägen?
Det är väldigt frestande att dra slutsatser som dessa, men att göra det vore osant. Antalet e-mail till de olika individerna var för få och utifrån det går det ej att dra några sådana slutsatser.
Det kanske är så att intresset från ledningens sida är alldeles för svalt, som vissa kritiker hävdat (se stycke 4.2). Om så är fallet bör detta ses mycket allvarligt. För att en IT-satsning ska få någon genomslagskraft krävs det att ledningen även visar intresse för frågan. Görs ej detta kan de ej förvänta sig att deras uppsatta mål kan förverkligas. Det bekräftar även traditionella organisationsteorier. (Se Avison & Fitzgerald, 1996, s. 87-95) Som antytts i debatten verkar Sveriges statsminister ej finna något intresse i IT-frågan, vilket kanske skulle kunna respekteras. Det kan ändå tyckas att det vore en självklarhet att en statsminister intresserar sig för alla frågor.
För att återgå till regeringens IT-politik kan man diskutera vad som egentligen genomförts? Denna regering har givetvis satsat på en del projekt (se 3.1), men som nämnts ej utan egentlig samordning eller strategi. Det verkar vara så att regeringen ej egentligen vill behandla frågan, men de gör det trots allt. Rädslan för att komma efter och ej vara med när det verkligen gäller, gör att regeringen tvingas att satsa området. Regeringen har förutom denna påtryckning ett ansvar för sin interna marknad. Ett avståndstagande från regeringen skulle ses med stor skepsis från den alltmer IT-baserade marknaden.
En fråga är dock om IT är det mest väsentliga att satsa på idag? Sverige har nyligen kommit ur en djup lågkonjunktur. En lågkonjunktur som skapat stora sprickor i den så tidigare robusta svenska modellen. Dessa sprickor bör illa kvickt lappas ihop. Med dessa problem mitt framför ens egna ögon, kan det vara svårt att se varför man ska lägga ner så mycket pengar på IT.
IT-satsningar kan även vara problematiskt på andra sätt. Ett är att var departement ansvarar till stora delar för ens egna IT-satsning som görs inom deras område. För departementen medför satsningen på IT enbart en ytterligare en faktor att ta hänsyn till inom deras redan ansträngda budget. En bättre variant vore kanske att tillsätta ett eget organ som kan främja IT-satsningar. Problemet med det är att det redan finns ett sådant organ. Borgarnas sista och kanske enda bidrag till IT-utvecklingen av Sverige var att upprätta KK-stiftelsen. Den nya socialdemokratiska regeringen har ingen kontroll över KK-stiftelsen, det trots att KK-stiftelsens finanser är sponsrade av löntagarfonderna. Regeringen har processat för att få tillgång till KK-stiftelsens IT-pengar, utan någon större framgång. KK-stiftelsens finanser skulle givetvis vara en tillgång för regeringens IT-politik, speciellt då KK-stiftelsen ej fungerat speciellt väl. ( däremot är det ej sagt att om regeringen skulle få tillgång till dessa pengar, att de verkligen skulle gå till IT-satsningar.)
Som förhoppningsvis framgått av den ovanstående diskussionen är IT-politiken och dess omgivning en aning problematisk. Debattörer kritiserar regeringen för att det ej finns någon egentlig IT-politik att tala om. Samtidigt satsar regeringen en hel del pengar på IT. Problemet är dock att det ej finns någon egentlig samordnad strategi för regeringens IT-politik. Mentaliteten verkar vara att bara ordet IT finns med är det bra och värt att satsa på. Det utan att det verkar finnas någon som helst urskiljningsförmåga vad det egentligen ska användas till. Under tiden fortsätter kritikerna inom IT området att fördöma regeringen för att inte satsa så mycket på IT. Det är inte underligt, var kategori försöker se om sitt hus. Debatten lär inte stanna här, men förhoppningsvis har denna uppsats gett den enskilda individen ett bredare spektra om regeringens bidrag till IT-utvecklingen än vad den något onyanserade IT-debatten har bidraget med.
Andersson, Stefan, IT-kommissionens vägledande val- en studie av ideal i den informationsteknologiska utvecklingen, Umeå Universitet, rapport 96.16, 1996
Avison, D. E. & Fitzgerald, G. (1995): Information Systems Development: Methodologies, Techniques and Tools. (2 ed.). London: McGraw-Hill.
IT-kommissionen (1994): Informationsteknologi: Vingar åt människans förmåga. Statens offentliga utredningar, SOU 1994:118. Betänkande, IT-kommissionen. Stockholm: Statsrådsberedningen.
IT-kommissionen (1995): KommittÇdirektiv: Kommissionen för att främja en bred användning av informationsteknik. IT-kommissionen, Dir. 1995:1. Stockholm: Statsrådsberedningen.
IT-kommissionen (1996a): Åtgärder för att bredda och utveckla användningen av informationsteknik. Regeringens proposition, IT-kommissionen, Propp. 1995/1996:125. Stockholm: Statsrådsberedningen.
IT-kommissionen (1996b): KommittÇdirektiv: Tilläggsdirektiv till Kommissionen (1995.1) för att främja en bred användning av informationsteknik. IT-kommissionen, Dir. 1996:46. Stockholm: Statsrådsberedningen.
Andersson, B. (1997): Kommuner inte med på dyr nota, I Dagens IT, nr. 11, 1997
Grahm, B. (1996): Bildts IT-satsning bara en dimridå, I Datavärlden, nr. 1, 1996.
Ilshammar, L. (1996): Sverige spelar i informationssamhällets B-lag, I Aftonbladet, 960320
Nilsson, Å. (1997a): Den hemliga ministern - Ines Uusmann fortfarande okänd som IT- minister, I Computer Sweden, nr 6, 1997.
Nilsson, Å. (1997b): Carl Bildt till hårt angrepp mot Perssons IT-politik, I Computer Sweden, nr 9, 1997.
Nilsson, Å. (1997c): IT-kommissionen kritiserar regeringen, I Computer Sweden, nr. 25, 1997.
Nilsson, Å. (1997d): Statens IT-projekt samordnas inte, I Computer Sweden, nr. 10, 1997.
Nilsson, Å. (1997e): Uusmanns miljonregn över IT-projekt, I Computer Sweden, nr. 35, 1997.
Sundström, M. (1997): Göran Persson lyssnar inte på IT-kommissionen, I Dagens IT, nr. 6, 1997.
ThorÇn, M. (1996): (B)Låsningen- IT-miljarder fast i Bildts stiftelser, I Datavärlden, nr. 1, 1996.
Åkerman, C. (1995): ännu bara småsmulor från KK-stiftelsens forskningssatsning, I Datateknik, nr. 19, 1995.
Åkerman, C. (1996): En propp med anti-IT, I Datateknik, nr. 6, 1996.
Åkerman, C. (1996): Demokr@i ett ouppnåeligt ideal, I Datateknik, nr 19, 1996.
Justitiedepartementets pressmeddelanden: http://www.sb.gov.se/info_rosenbad/departement/justitie/justitie_pressm_info.html
Utbildningsdepartementets pressmeddelanden: http://www.sb.gov.se/info_rosenbad/departement/utbildning/utbildning_pressm_info.ht ml
Kommunikationsdepartementets pressmeddelanden: http://www.sb.gov.se/info_rosenbad/departement/kommunikation/kommunikation_pres sm_info.html
KK-stiftelsens pressmedelanden: http://www.kks.se/pressmed.htm
KK-stiftelsens introduktionssida: http://www.kks.se/intro.htm