version 0701251050

EN NY JUDISK-KRISTEN KULTUR eller

EN FÖRDÄRVAD JUDISK-KRISTEN KULTUR?

OBEFOGADE ANKLAGELSER MOT KRISTNA

av Kristo Ivanov (2003, 2007)

På senare år har det i världsmedia och i synnerhet i Sverige, ibland hävdats (på t.ex. Dagens Nyheters debattsida den 26 oktober 2003) att ett framväxande judehat bland muslimer i allmänhet och svenska muslimer i synnerhet är förståeligt. Förklaringen till dito hat skulle bl.a. vara Irak-kriget och Israels ockupation av Palestinsk mark. Andra har dock hävdat att på detta sätt kan hat mot judar som uppfattas som rimligt och befogat anses som rättfärdigt och att det i så fall ingår i ett mönster av långsam stegring av antijudisk propaganda: judar i alla länder skall inte hållas ansvariga för Israels politik. Inflytelserika judiska forskare håller inte med alla delar i denna beskrivning (t.ex. Tony Judt i New York Review of Books, 23 okt 2003) men det hindrar inte några skribenter, som i DN den 28 oktober 2003, att gå vidare och påpeka att det inte är judarna och inte heller Israel som skapar judehat, och inte heller muslimerna, utan det skapas av den kultur som är den "västerländska-kristna civilisationen"!

Bortsett från semantiska hårklyverier om vad som menas med civilisation eller kultur utgörs denna civilisation av tänkandet och handlandet hos dess bärare, d.v.s. dagens kristna som kan känna sig orättvist utpekade och med stor sorg uppleva denna anklagelse som hets mot folkgrupp. Fram till alldeles nyligen talades inom nutida kulturhistoria mest om en enda "judisk-kristen" civilisation. Inom loppet av de fyra senaste åren har dock minst åtta böcker publicerats om de kristnas skuld, såsom i ett mönster av långsam stegring av hätsk antikristen propaganda, vilket förtjänstfullt påpekas i t.ex. Ronald Rychlaks översikt i The American Conservative, 10 februari 2003 och i First Things, juli/augusti 2003.

I en tid då västerlandet inte var så sekulariserat och religion med sina heliga böcker togs på allvar är det rimligt att katolska kyrkan gjorde sig skyldig till och behövde ta avstånd från vissa farliga missförstånd kring judendomen och den judisk-kristna civilisationen. Missförstånden betingades av folkmordiska och mordiska tolkningar eller misstolkningar av det utvalda folkets privilegier och dess bestraffningar enligt avsnitt i femte Moseboken (2:34, 3:6, 13:16, 20:13-22), Jesaja (kap. 9, 10, 13, 34) och Matteus (27:25, jfr. Katolsk Katekes §597-598). Modern, sekulär antisemitism i betydelsen av  förföljelse och förintelse av judar har dock mest att göra med doktrinärt frisinne från Upplysningen och franska revolutionen representerad av gestalter som Voltaire, d'Holbach, Diderot och Marat (Arthur Hertzberg i The French Enlightenment and the Jews). Sådant kan knappast tillskrivas kristendomen i allmänhet och katolicismen i synnerhet.

Bortsett från katolska kyrkans officiella undersökningar och initiativ (t.ex. Vatikanens Vi Minns: Reflektioner över Shoah) erkänner den i sin bön om förlåtelse att alla troende är syndare och medansvariga för vad som sker "i tankar och ord, gärningar och underlåtelser". Om andra icke kristna samfunds trossystem eller ideologier råkar friskriva sina egna troende från synd och skuld är det rimligt att de frestas att uppleva sig själva som gudomligt syndfria. I kristna termer kan deras upplevelser beskrivas som att de i sitt lidande framträder som oskyldigt korsfästa Kristusgestalter, dock mycket riktigt utan det exklusivt gudomliga privilegiet att kunna "glömma" eller förlåta genom att förlossa. Oerhörda brott mot mänskligheten som "korsfästelse" av en Kristus eller av ett helt folk kan endast Gud förlåta. Utan en sådan förlossare finns det ingen som kan förlåta och inget som kan försona. Det blir frestande att söka efter hedniska eller politiska syndabockar, rituellt återkommande världslig återupprättelse som är alltid otillräcklig, samt gränslöst och hopplöst evigt skadestånd. Det är en situation som kristna lätt igenkänner som helvetet efter domedagen och det riskerar befästa föreställningen om världen som ett helvete även efter Förintelsen.

Lösningen av gåtan med just kristendomens skuld finns kanske att hämta även på annat håll, vilket dock innebär avståndstagande från en rent sekulär eller traditionsbestämd judendom. Genom att uppfatta hat som hämndbegär, och hämndbegär som längtan efter rättvisa, kan man nämligen anknyta till vad överrabbin emeritus Morton Narrowe på inbjudan skrev i Katolskt Magasin (12/2001, genmäle 14/2001). Han hävdade att det man ofta ser som judars hämnd och källa till hat, det beryktade "öga för öga, tand för tand" skall i stället ses som strävan efter rättvisa.

Eskaleringen av våldet i Mellanöstern med början i förhållandet mellan Israel och Palestina kan i så fall vara en tragisk strävan efter, och eskalering av, rättvisa eller skadestånd såsom de uppfattas i judiskt tänkande. Den västerländska judiska civilisationen bedömer alltså att med hämnd eller vedergällning (läs: rättvisa!) kan individen och samhället komma längre än med den förment kravlösa och orättvisa kristna kärleken. Detta mot kristnas övertygelse att människors vedergällning känns som hat och föder hat. De som behöver konkretiseringar av denna problematik kan finna att t.ex. den svenske läkaren Henry Ascher i sina skrifter och fyra före detta chefer för Israels säkerhetstjänst Shin Beth  intygar i dagstidningen Yediot Aharonot om denna destruktiva eskalering av hat i Mellanöstern. Vi är många som i stället tror att hat endast kan övervinnas genom uppoffrande kärlek eller "caritas". Det sammanfaller även med resultat från psykosocial forskning om försoningsprocesser (Everett Worthington) och det överskrider välvillig beräknande kompromissvilja: "Kärleken är lagen [läs: rättvisan] i dess fullhet" (Bibelns Romarbrev 13:10 och Katolsk Katekes 1756, 1789, 2055).

I brist på kärlek blir det så att trots läpparnas bekännelse för yttrandefrihet, information, debatt och ytterst demokrati ropas det alltmer efter censur. Sådan censur vilar på föreställningen att ondskan främst är en produkt av ond propaganda som drabbar oförståndiga, fördomsfulla medborgare mot elitens bättre vetande. Det är ett cirkelresonemang som effektivt blockerar en diskussion om ondskans och hatets natur, orsaker och bemötande.

Judar, muslimer och andra hittills aktiva eller berörda i debatten har nu tillfälle att bidra till densamma och motverka antisemitismen. Det kan ske genom att de som anser sig ha de bästa utredningsresurserna  och insikterna i frågan bidrar till ett pedagogiskt klargörande (som Hannah Arendt gjorde om det med hat besläktade våldet i Om Våld) av brännande och i samhällsdebatten missförstådda överlappande frågor, till exempel följande.

(1) Skillnaden mellan israeler, staten Israel, och judar. Det gäller också innebörden av att betrakta Israel som en demokratisk stat vid bedömningen av dess handlingar i jämförelse med palestiniernas och andra gruppers handlingar.

(2) Definitionen av vad som bör menas med judar eller folk, när det inte är fråga om religion (som Islam för muslimer), ytliga vanetraditioner eller kollektiva minnen. Frågan om vilket kollektiv det gäller skulle återföra oss i cirkel till frågans början. Allt detta mot bakgrund av den svårfångade föreställningen om "Sekulär Judendom" (titeln på Malkin-Wines nyutgivna bok, recension i brittiska Prospect, november 2003, och Samuel Freedmans Jew vs. Jew).

(3) Statistik eller fakta över fördelningen av världens judars attityder och bidrag till staten Israel, dess finanser och dess Mellanöstern-politik. Det inkluderar ett synliggörande av judars kritiska ställningstaganden till Israels politik i Mellanöstern. Det kan bidra till att klargöra distinktionen mellan Israel och judendom, israeler och judar. Det skulle ta udden av de Europapolitiker som antyder att anklagelser om antisemitism används för att tysta ner kritik mot Israel och skulle bidra till att dra gränsen mellan Israelkritik och antisemitism (Europe's Jewish Question, The Economist, 21 februari 2004).

(4) Hur föreställningen om "judar" skiljer sig från föreställningar om ras, eller enligt judisk tradition "av Gud utvalt folk", och därmed varför denna föreställning inte utgör av vissa muslimer uppfattad omvänd rasism "med rätt att ockupera" (femte Moseboken). Det anknyter till Tony Judt's tidigare nämnda inlägg och skulle ju problematisera liknelser mellan rasism mot muslimer och antisemitism, d.v.s. judefientlighet som betingas av darwinistiskt inspirerade, och därför icke kristna sekulära läror om arters eller folkens överlevnad.

Sådana klargöranden skulle vara ett välkommet komplement till sedvanliga krav på censur, avståndstagande och utbildning om Förintelsen. De skulle också vara ett komplement till det symptomatiska förslaget till en "binationell Israelisk stat" som förorsakat en lika symptomatisk debatt i USA. (Judt i New York Review of Books, och Popper i Forward, 26 december). De skulle bidra till kampen mot antisemitismen. De skulle stävja hatiska anklagelser att judar och israeler använder en "förintelseindustri" (Norman Finkelsteins bok) för att tysta kritik mot ett rent judiskt Israel och säkra dess organisatoriska överlevnad genom att hålla ihop disparata grupper av oftast sekulariserade judar som snart inte längre har något gemensamt kollektivt utom i cirkelresonemang kring just Förintelsens kollektiva och bleknande minne. De skulle stävja antisemitiska föreställningar i både Europa och USA som ligger förborgade i opiniondundersökningars uppfattning (30% i EU och 24% i USA) att "judar har alltför stor makt i affärsvärlden" (The Economist 21 februari 2004). De skulle också kunna stävja fördomarna mot muslimer (23% i Frankrike, mot 10% som hyste fördomar mot judar, enligt samma The Economist) och hjälpa deras integration i västerländska samhällen bortom tomma honnörsord om multikulturalism. Det gäller också att stävja utvidgning av en kampanj mot Israel till att gälla judar och kristna, och stävja vissa israelers eller judars hat mot judefientliga palestinier till att riktas även mot muslimer, kristna och självdestruktivt även mot den judisk-kristna civilisationen.

Kristo Ivanov

KOMPLETTERANDE BAKGRUNDSREFERENSER:

Ahlmark, P. m.fl. Judar orsakar inte antisemitism. Dagens Nyheter, 28 oktober 2003. Också <http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=197537&previousRenderType=2>

Anonymous. (2004). Europe's Jewish question. The Economist, (February 21st), 31

Anonymous. (2007). Israel and the Jews: Second thoughts about the Promised Land. Jews all around the world are gradually ceasing to regard Israel as a focal point. As a result many are re-examining what it means to be Jewish. The Economist, (January 13th), 50-52. (Also at <http://www.economist.com/world/international/displaystory.cfm?story_id=E1_RVTGQRJ> 18 Jan 2007. See also leader in the same journal issue, pp. 12-14 "Israel and the Jews. Diaspora blues. Jews around the world should join the debate about Israel, not just defend whatever it does" also at <http://www.economist.com/opinion/displaystory.cfm?story_id=E1_RVNSQNS> 18 Jan 2007.). See discussion by Elliot Jager "Power and Politics: Boker tov, 'Economist'" in The Jerusalem Post, 24 Jan 2007, <http://www.jpost.com/servlet/Satellite?cid=1167467800189&pagename=JPost%2FJPArticle%2FShowFull> 25 Jan 2007.

Arendt, H. (1970). Om våld [On violence]. Stockholm: Aldus/Bonniers.

Ascher, H. (2002) Kapitulera - eller bli terrorist. Essä <http://www.alba.nu/Alba2_02/ascher.html> access 2003  10 april 2006.

Carlin, D. (2003). The Decline and Fall of the Catholic Church in America. Sophia Inst Pr

Finkelstein, N. (2000). The Holocaust Industry : Reflections on the exploitation of Jewish suffering. (Swedish trans. Förintelseindustrin:  Exploateringen av nazismens offer, Ordfront, 2001. Book review in  The Economist, August 5th 2000, p. 79. Cf. also "Letters" in August 26th issue, p. 4.). Cf. <http://www.normanfinkelstein.com/index.php>.

Freedman, S. (2001). Jew vs. Jew: The struggle for the soul of American Jewry. New York: Simon & Schuster

Hertzberg, A. (2003). The French Enlightenment and the Jews. Columbia University Press.

Judt, T. (2003). Israel: The alternative. New York Review of Books, 50(16). (<http://www.nybooks.com/articles/16671> 28 okt 2003.)

Limbaugh, D. (2003). Persecution: How liberals are waging war against Christianity. Regnery Publishing

Malkin, Y., & Wine, S. T., Rabbi. (2004). Secular Judaism: Faith, values, and spirituality. New York: Vallentine Mitchell. (Book review by Matthew Reisz in the British Prospect Magazine "A secular Jewish religion?", November 2003, pp. 73-74, or <http://www.prospect-magazine.co.uk/ArticleView.asp?P_Article=12314> access. 30 Oct. 2003.)

Marrowe, M., Rabbi. (2001). Öga för öga, tand för tand: Det handlar inte om hämnd. Katolskt Magasin, (12), 6-7. (Jfr. genmäle i nr. 14/2001.)

Mearsheimer, J. & Walt, S. (2006) The Israel lobby. London Review of Books, Vol. 28 No. 6 dated 23 March 2006 <http://www.lrb.co.uk/v28/n06/mear01_.html> nedladdat 1 april 2006.

Popper, N. (2003). Embattled Academic Tony Judt Defends Call for Binational State. Forward, (December 26). (<http://www.forward.com/issues/2003/03.12.26/news5.html> 28 okt 2003.)

Rychlak, R. J. (2003). Goldhagen v. Piu XII. First Things, 124(June/July), 37-54. (Also available at <http://catholiceducation.org/articles/facts/fm0015.html> Accessed 24 Nov 2003.)

Rychlak, R. J. (2003). The assault on Christianity: Daniel Goldhagen's A Moral Reckoning. The American Conservative, (10 february 2003). (Tillgängligt på) <http://www.catholicleague.org/research/assault_on_Christianity.htm> 30 Oct. 2003.

Samuelsson, J. (2003) Muslimers hat mot judar är befogat. Dagens Nyheter, 26 oktober 2003. Också <http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=196421&previousRenderType=1>

Tutu, D., Archbishop (2002). Apartheid in the Holy Land. Counterpunch, April 30, http://www.counterpunch.com./tutu0430.html.

Uddén, C. (2006) KONFLIKT lördag den 1 april 2006 kl 09.03, repris kl 22.05 om debatten kring den proisraeliska lobby i USA med grund i en akademisk studie med titeln: ”The Israel Lobby and US Foreign Policy” skriven av två amerikanska forskare; John Mearsheimer på Chicagouniversitetet och Stephen Walt på Harvards Kennedy School of Government. <http://www.sr.se/laddahem/p1/konflikt/konfliktA.rm> nedladdad 1 april 2006.

Vatikanen (1998), Vi minns: Reflektioner över Shoah, <http://www.vatican.va/roman_curia/pontifical_councils/chrstuni/documents/rc_pc_chrstuni_doc_16031998_shoah_en.html>

Västerbottens-Kuriren den 15 nov 2003. Fyra f.d. chefer för Israels säkerhetstjänst Shin Beth uttalanden i dagstidningen Yediot Aharonot enligt TT-AFP notis i VK den 15 nov 2003

Worthington, E.L. (2001). Five Steps to Forgiveness : The Art and Science of Forgiving. New York: Random House.