Kenneth Nilsson: En jämförelse mellan verksamhetsteori och semiotiska ansatser tillämpade på människa-datorinteraktion

Ämnet i rubriken uttrycker ett arbete som jag under våren ägnat mig åt. Arbetet är ännu inte slutfört, varför seminariet i första hand inte redovisar slutsatser. I stället kommer jag att redovisa några olika ansatser och försöka säga något om varför det kan vara meningsfullt att jämföra dem. Ämnet knyter an till många diskussioner som förs inom informatik och förhoppningsvis kan seminariet ge några intressanta perspektiv.

Semiotiska ansatser inom människa-datorinteraktion har oftast antingen en för-ankring i strukturalismen (t. ex. Peter Bøgh Andersen) eller i en semiotisk teori baserad på den amerikanske filosofen Charles S. Peirce, också upphovsman till den amerikanska pragmatismen (http://www.nothing.com/peirce/) (t.ex. Mihai Nadin).

En anknytningspunkt mellan en verksamhetsteoretisk ansats och semiotiska är Vygotskijs idé om att mänskliga sociala processer förmedlas genom verktyg. Han skilde på tekniska verktyg som förmedlar människors interaktion med icke-mänskliga objekt och tecken som ger oss medel att ingå i social interaktion med andra och för att planera och styra vår egen verksamhet.

Ett motiv för att intressera sig för ansatser av ovanstående slag är att de kan utgöra kandidater till en teori som på ett mer systematiskt sätt beaktar människa-datorinteraktionens kontextuella aspekter, dvs. att människa-dator-interaktion ingår i ett socialt sammanhang.

Välkommna!
Kenneth Nilsson